Om Gotland angrips av en främmande makt är alla förlorare, därom kan nog de flesta enas. Många har därför välkomnat Gotlands regemente 2.0 med öppna armar. Men vad händer när riksintresset ställs mot regionala utvecklingsintressen? I vissa, mindre välkomnande läger, jämförs Försvarsmakten alltmer med en våt filt som kväver alla utvecklingsmöjligheter.
5G-utbyggnad söder om Hemse och en ny industripark vid Visby flygplats är exempel på projekt som Försvarsmakten invänt mot den senaste tiden. Under den påstådda filten finns också en lång rad planerade fritidshus och bostäder i närheten av Tofta skjutfält.
Att återetableringen på ön inte varit en win-win-situation i alla lägen skriver många under på, även de som understryker fördelarna: Nya jobb, nya gotlänningar och nya investeringar.
Peter Lindvall, regiondirektör, talar till exempel om en "betydande målkonflikt".
– Å ena sidan har vi det allmänna säkerhetsläget. I det sammanhanget har Försvarsmakten och regeringen identifierat Gotland som en plats av särskild strategisk betydelse. Och det väger förstås tungt. Å andra sidan har vi de lokala och regionala hjärtefrågorna: Att vi vill ha möjlighet att utveckla ön och göra den till en bättre plats att bo och leva på. Exemplen du räknar upp, 5G-utbyggnaden och så vidare, visar att det finns en betydande målkonflikt, som vi måste försöka hantera på bästa möjliga sätt, säger han.
Andra uttrycker sig mindre försonande. Hit hör byggnadsnämndens tidigare ordförande Karl-Allan Nordblom (MP), som dessutom råkar bo inom det så kallade påverkansområdet runt skjutfältet.
– Ingen kunde förutse att återetableringen skulle påverka ett så stort område, det sträcker sig ju från Tofta södra till Vibblerondellen. Det har i praktiken blivit omöjligt, eller i alla fall väldigt svårt, att expandera i sydlig riktning från Visby. Och österut finns det vattenskyddsfrågor som sätter käppar i hjulen. Det är tänkbart att de nya jobbtillfällena väger upp, men det är jag inte rätt man att bedöma. Men jag vet i alla fall att Försvarets återkomst till ön har en mycket skadlig effekt ur ett samhällsbyggnadsperspektiv, säger han.
Vad kan man i så fall göra för att komma till rätta med motsättningarna mellan civilsamhället och militären? Den gotländske riksdagsledamoten Lars Thomsson (C) lämnade nyligen in en riksdagsmotion som tar upp frågan.
I skrivelsen talas det om "onödiga intressekonflikter mellan de militära och civila intressena [på Gotland], där båda parter blir lidande". Problemen kan härledas till Sveriges relativt nya bestämmelser kring buller, menar Thomsson. Dessa har inneburit att påverkansområdet runt Tofta skjutfält i dag är tio gånger större än motsvarande 'influensområde' under det gamla regementets tid (Försvarsmakten håller inte med, vilket kommer att framgå längre fram i denna serie). Detta "trots att det är samma vapendimensioner och vapenslag som nyttjas", konstaterar riksdagsledamoten. Hans förslag är således att lagstiftningen bör ses över, så att militära och civila verksamheter kan existera sida vid sida inom områdets gränser.
Eva Nypelius (C), regionstyrelsens ordförande, sluter upp bakom partikollegan.
– Det här är sånt som vi diskuterat både inom och utanför partiet. Jag tycker precis som Thomsson att lagstiftningen ska ses över, eftersom miljöbalken ställer helt andra krav nu än när Försvaret var etablerat här tidigare, säger hon.
Peter Lindvall talar om "en betydande målkonflikt". Håller du med?
– Det är välkommet att Försvaret satsar på Gotland, men att det finns en målkonflikt i vissa fall kommer man inte undan. Det är viktigt att hitta lösningar för samexistens mellan försvaret och det omkringliggande samhället. Därför måste vi veta vilka planeringsförutsättningar som gäller framåt, så att vi kan få en långsiktighet i regionens arbete. Och det uppnår vi genom en bra och fortlöpande dialog med Gotlands regemente, liksom med högkvarteret i Stockholm.
Har ni lika bra dialog med båda?
– Ja, jag menar bara att det här är diskussioner som involverar flera parter. Även Fortifikationsverket spelar en viktig roll. Man ska även hålla i minnet att vi fortfarande är inne i ett tidigt skede av återetableringen. Det är många bitar som måste falla på plats för att vi ska kunna få en tydlighet i de här frågeställningarna.