Det ska sägas först som sist: Att Visbyborna hyr ut bostäder och lokaler är en förutsättning för Almedalsveckans existens så som den ser ut i dag.
Och det är långt ifrån alla fastighetsägare som tar ut ockerpriser denna lukrativa vecka. Men några tar uppenbart chansen när det alltid finns någon som är beredd att betala – oavsett vad det står på notan.
Debatten om dyra bostäder återkommer med samma regelbundenhet som Almedalsveckan själv. Men i dag kan GA visa att prisbilden när det gäller lokaler är om möjligt ännu mer iögonfallande.
Frågan är känslig och få vill öppet stå för vad de faktiskt betalar. Men mot löfte om anonymitet vittnar företag och organisationer om horribla priser med dygnshyror på närmare 100·000 kronor.
Tillgång och efterfrågan? Ja visst. Men det finns ett pris att betala även för gotlänningarna. Gotland lägger miljoner i marknadsföring på att få fler att semestra här.
Vad är de pengarna värda i jämförelse med en stort uppslagen artikel i Expressen där statsminister Fredrik Reinfeldt deklarerar att han bara stannar i Visby över dagen eftersom han tycker att det är för dyrt att övernatta under Almedalsveckan?
Och häromdagen blev det känt att den ideella organisationen Reportrar utan gränser var på väg att packa ihop sin uppmärksammade kampanj Free Dawit Isaak innan veckan var över eftersom Wisby Strand ville debitera 50·000 kronor för markplätten där organisationen har sin fiktiva fängelsecell.
Den publiciteten har knappast heller gagnat Gotland, vare sig som besöksmål eller arrangör – även om uppmärksamheten fick Wisby Strand att backa och erbjuda sig att riva fakturan.
Det är sant att tillgång och efter-frågan styr priset. Men den dag priset istället börjar styra efterfrågan kommer det att få förödande konsekvenser för Almedals-veckan.