Krönika: Urinens stad tär på orken
Jag är trött på att bli störd. Att inte få sova och vila, utan snarare uthärda nätter i Visby bara för att min hustru och jag samt barnen bor där vi bor.
Och jag är trött på buset. Trött på att vecka efter vecka ringa polisen halv tre på natten för att be dem tysta partygängen i huset mittemot som dundrar på cd-spelaren i det öppna fönstret när de kommer hem från krogen vid trebläcket. Eller som det har varit några gånger (tidigare somrar, bör tilläggas), på att orolig stå i mitt sovrumsfönster och se hur folk är på väg att börja puckla på varandra nere på gatan. Trött på att stå där och vänta på polisen bara för att se hur rövarna jagar upp i gränderna och försvinner.
Så förbannat trött på detta vrålande. Nätterna igenom. Natt efter natt. Vill jag höra skrålande fobollskörer timme efter timme kan jag gå på Råsunda. Vill jag höra vrålande brudar, som jag inte ens vet om de är på väg att antastas eller bara skriker ändå i sin yra, kan jag gå på popkonsert. Vårt sovrum är inte någon ståplatsläktare.
Trött på att behöva konstatera att familjens lägenhet är en sanitär olägenhet en fjärdedel av året. Trött på att betala Visbys, och kanske Gotlands högsta kvadratmeterpris i hyra. Tack vare läget i Visby innerstad. Var bor de som pratar om läget, och som roffar åt sig av de allt högre fastighetspriserna? Stockholms innerstad, Axelsro eller i sommarhus på Fårö? Var häckar ni? Hur mycket tycker ni läget skulle vara värt om ni skulle sköta era arbeten efter veckor av bara fyra, fem timmar sömn per natt? Ni skulle nog också tröttna, rätt fort. Jag är trött på er också, förresten.
Hur tröttsamt är det inte att höra gnället på turisterna? Turister är inte en homogen kategori människor. Flera skrålare och pissare känner jag igen, många pratar gotländska. Men jag är innerligt trött på den vulgärturism som råder i Visby med allas tysta medgivande. "Kan vi roffe åt oss, får det vare". Money rules. Trött på snusförnuftiga kommentarer om att man får stå ut med ett jävla liv om man bor i Visby. Trött på att höra att man ska sova med öronproppar som knastrar inne i skallen. Trött på att höra överslätande förklaringar om att man som hyresgäst borde respektera krogtiderna och buslivet eftersom krögarna måste dra in sina stålar under sommarmånaderna.
Vem behöver inte dra in pengar, även under sommaren. Vem behöver inte sova?
Jag är så förbannat trött på att kliva ut sent på kvällen och hämta in katten, bara för att behöva trampa i två stora pisspölar utanför porten. Och dessutom behöva känna mig hotad om jag råkar på någon som står och urinerar mot väggen, ivrigt påhejad av polarna. Trött på att utom mig av trötthet gå till jobbet vid åttasnåret på morgonen bara för att ställa mig i ytterligare två sjöar av piss. Trött på stanken av urin i gränderna på morgonen. Trött på att fundera över om jag på väg till jobbet ändå kanske borde lyfta tillbaka de cyklar som vrålaporna har kastat in i grannens prunkande rosenrabatt under natten.
Jag är trött på att zickzacka mellan krossade glas och flaskor. Trött på cyniska och flata fastighetsägare som pungslår turister på bekostnad av livskvaliteten för det krympande fåtal invånare som måste bo kvar i Visby under sommaren och som inte kan sitta och håva in tusenlappar i någon sommarstuga någonstans. Trött på klenryggade turistidkare och -förespråkare som viker undan för sitt ansvar och menar att vi inte får förstöra Visbys fina rykte.
Vilket rykte, i vilka kretsar?
Trött på att höra att "ni får väl flytta då!" och på att inte få sova, utan tre månader i sträck bli störd varje natt. Och innerligt trött på att jag och min hustru ska anklagas för att vara gnälliga och utvecklingsfientliga. Vi vill ju bara ha något av den livskvalitet i boendet som Gotland ständigt marknadsför sig med.
Och jag är så förbannat trött på att den enda tystnad som märks är den i en seriös debatt om hur vi vill ha det.
Det är minst lika störande.
Så jobbar vi med nyheter