En grav finns kvar i 25 år om inte gravrättsinnehavaren väljer att förlänga med 25 år i taget. Men det finns gravplatser som får leva vidare även om ingen ber om det, för att de anses ha särskilt kulturhistoriskt värde.
Av dem som begravts kan både rik och fattig få sin grav utnämnd till kulturgrav, där kyrkan står för fortsatta kostnader.
– Det hänger bland annat på utformning, om det är ett sällsynt material på gravstenen eller om den begravda hade en ovanlig titel, förklarar Klara Holmqvist, kyrkogårdsingenjör vid Visby domkyrkoförsamling.
Hon är en av dem som får peka på vilka gravar som bör utses till kulturgravar, något som sedan beslutas av länsstyrelsen.
På Visbys tre kyrkogårdar, Norra, Södra och Östra, finns 8 910 gravar varav 729 är kulturgravar.
GT går en liten vandring bland gravarna på Östra kyrkogården i Visby. Med oss har vi förutom Klara Holmqvist också Mats Ahlqvist, kyrkogårdschef samt Lars Bäckman, mångsysslare och kyrkogårdsnörd som tillsammans med skådespelaren Bengt-Åke Rundqvist gjort dramatiserade vandringar om de döda på Visbys kyrkogårdar.
– Här ligger Pehr Arvid Säve och där borta ligger Per August Otter, som drev gjuteri i Visby och därför givetvis lät gjuta både sitt eget kors och ett tillhörande staket runt graven, säger Lars.
Han tycker att man genom att gå runt på kyrkogården och läsa namn och prata om de begravda håller människor vid liv.
– En del tycker att kyrkogårdarna är kopplade till något privat och att man inte ska störa de döda. Men jag tycker kyrkogårdarna ska ses som praktfulla parker som bör besökas av fler.
Vad krävs då för att bli kulturgrav? Tidstypisk stil på graven och ovanligt hantverk som järnkors eller stenhuggeri ökar chanserna, men också udda titlar på den döde. Det skadar ju inte heller att ha varit känd.
– Handhuggna stenar kan vara intressanta, motivet kan göra mycket, och bara en riktigt stor gravsten kan i sig motiveras att vara kvar, säger Klara Holmqvist och pekar på en tre meter hög sten som har mönster av murgröna noggrant uthugget.
Några intressanta gravtitlar på Östra kyrkogården är riddare, landsfiskal, demoiselle, trotjänarinna och doktorinna.
En av kulturgravarna där har namn på båda sidor av gravstenen. Det räckte för att få bli kvar. Här finns också två i sten uthuggna trädstubbar som drar blickar till sig. Stenar i svart granit och sandsten anses också särskilt skyddsvärda.
– Här på kyrkogården har vi också en gravsten i porfyr som är väldigt ovanlig, säger Mats Ahlqvist.
Gravar med ringkors och bildstenar är i princip självskrivna för att bli bevarade. Granne med Östra gravkapellet finns en nygjord familjegrav av en känd Visbyhandlare som gick ur tiden för tre år sedan. Prydd med ett ringkors i vit kalksten.
– Den ligger bra till för att bli kulturgrav, säger Lars Bäckman.
Hur ska man då tänka för att bli kulturgravsklassad i framtiden? Tja, det skadar inte att vara kändis som sagt. Men i vilket fall minskar man inte chanserna om man får ligga under något uppseendeväckande, som en pampig eller ovanlig grav.
– Vill någon ha en gravsten utformad som en Volkswagen-bubbla kan vi säkert lösa det, men då får man kanske räkna med att bli begravd på Norra kyrkogården, säger Mats Ahlqvist, och syftar på att det på den kyrkogården är mer tillåtet med modernt utformade gravvårdar.
Av dem som begravs i dag väljer 80 procent kremering framför jordbegravning. Av dessa väljer 35 procent urnsättning i minneslund medan övriga vill ha en namnförsedd gravsten eller askgrav med liten namnskylt. Den vanligaste graven har en sten i granit.
– Det är populärt med asymmetriska former på stenen och att ha det lite mer personligt med till exempel ett hjärta eller en duva uthugget, säger Klara Holmqvist.
Trenden går mot att välja en enkel gravmodell snarare än något stort och sensationellt. Men ser många gravar likadana ut blir det kanske lättare i framtiden att utses till kulturgrav om man valt något som sticker ut.
Gotlands mest besökta grav, som också garanterat kommer att få stå kvar, är Ingmar Bergmans på Fårö, där kyrkan snabbt insåg att det behövdes en stenlagd gång och karta för den närmsta vägen fram till graven för att inte gräset skulle nötas sönder av alla nyfikna fötter som ville dit.
– Men alla gravar är värda att tittas på och alla kyrkogårdar värda ett besök, avslutar Lars Bäckman.