?Kustbevakningen prioriterade miljön?
I en utredningsrapport som Sjöfartsverket har gjort angående räddningsarbetet efter att bogserbåten Tug Nestor havererade, kritiseras polisen för att ha spärrat av olycksplatsen och därmed förhindrat dykare från att leta efter den saknade matrosen.Det är fel, menar polis. En av dykarna som stod redo att söka, kritiserar nu kustbevakningen.
Så här efteråt vet man att matrosen inte fanns kvar inne i vraket, men om han hade hittat en luftficka hade han kanske kunnat klara sig längre än vad Sjöräddningscentralen trodde.
Halv fem, samma dag som fartyget kapsejsade tog MRCC, Sjöräddningscentralen, beslut om vilandeförklaring. Det innebär att den saknade inte längre anses kunna vara vid liv. Därmed lämnas ärendet över till polis.
Av rederiet anlitade dykare fick inte gå ned och leta i vraket, enligt rapporten på grund av att polisen hade spärrat av platsen, men enligt dykföretaget, på grund av att kustbevakningen (KBV) ville göra allt själv.
Enligt rapporten spärrade polisen av området för civila dagen efter olyckan. Enligt polisen gjordes det två dagar senare och ingen dykare hindrades, av dem, att komma till vraket där emellan.
Ord står mot ord och kritiken går åt alla håll.
Sjöfartsverket
Sten Andersson från Sjöfartsverket har skrivit rapporten. Han berättar att enligt uppgift från rederiet, fick deras anlitade dykare från Gotska dykerikompaniet, inte dyka vid Tug Nestor eftersom platsen var avlyst.
Han tycker att det är underligt att man inte tillät rederiets folk att dyka ned och se efter om den saknade fanns i vraket.
? Det är inte så orimligt att tro att en ung stark man skulle kunna överleva i ett luftutrymme i vraket, under ett dygn, men det är ingen annan som kan veta hur det såg ut där.
I rapporten skriver han att KBV:s dykare fanns beredda i området runt Polo M, som läckte olja utanför Slite och att räddningsledaren prioriterade miljön, eftersom MRCC dagen innan hade förklarat ärendet vilande.
Enligt polisen
Polisinspektör Bengt-Christer Larsson berättar att avlysningen, det vill säga avspärrningen, påbörjades förmiddagen den 25 november, två dagar efter grundstötningen. Strax därpå, samma dag, gick dykare ned för att söka efter matrosen.
Polisen har enligt Bengt-Christer inte hindrat någon från att dyka dagen efter olyckan. Avlysningen hävdes enligt Bengt-Christer vid lunchtid den 29 november.
? Vi har ansvar på land, där vi har haft personal ute, samt förmånen att med polishelikopter söka av området.
Han är kritisk till att Sjöfartsverket publicerar en rapport med kritik mot polisen, utan att informera om det.
? Om en statlig myndighet uttrycker kritik mot oss, borde vi få svara på det.
? Man kan ha synpunkter att MRCC tog bort för insatserna för tidigt. Ingen inom kustbevakningen, som var inblandad tror att liv var möjligt, säger Örjan Samuelsson från kustbevakningen i Slite.
Han berättar att det inte fanns några möjligheter att dyka dagen efter haveriet, på grund av vädret.
En stor del av avlysningen, berättar Örjan, handlade om att polisen inte kunde utesluta brott och då får civila inte komma till platsen innan hela vraket är genomsökt. Men innan dess hindrades ingen att dyka enligt honom. Dock var vädret mycket svårt och ett par gånger fick de avbryta för dykarnas säkerhet.
? Det var mycket sjöhävning den 24:e. Det var förfärligt att ligga där egentligen.
Redaren
? Vi ville ut dagen efter olyckan men fick vetskap om att kustbevakningen skulle ut och dyka. Men de dök inte, säger redaren Thomas Wirén, som anlitade Gotska dykkompaniet.
Han efterlyser klarare regler och hade önskat att det under den här veckan hade funnits någon uttalad person med beslutanderätt. Han poängterar att han inte vill lägga sig i myndigheternas interna diskussioner och inte heller utpeka några syndabockar i det här läget.
Thomas bedömning var att det gick att dyka och att KBV inte gjorde det i tid.
? Vårt intresse var bara att hitta honom levande.
De anlitade dykarna
Dykledaren Olle Sundh från Gotska dykkompaniet, är förvånad över att räddningsarbetet inte kom igång omedelbart så fort vädret hade lagt sig.
Precis efter olyckan var det hård sjö och inte dykbart och sedan när han och kollegorna stod redo, två dagar efter olyckan, fick de inte komma till vraket eftersom KBV skulle dit och dyka, berättar Olle. Det var redaren som informerade honom om det.
? Vad som förvånade mest var att kustbevakningen inte låg där, utan vi har fått höra att de inväntade dykare som skulle flygas ned från Stockholm, säger Olle, som också fick veta att eftersom det antogs att matrosen var död, använde KBV istället sina dykare till Polo M.
? Polisen hindrade inte oss från att komma till Tug Nestor men vi fick inte dyka för Kustbevakningen, enligt den uppgift jag har fått.
Han anser att vilandeförklaringen var ett förhastat beslut och berättar om när han nästan en vecka efter olyckan fick tillträde till vraket dök i maskinrummet och såg att det fanns luftfickor där.
? Där fanns utrymme för att sitta på någon maskin. Det var en olustkänsla, att han kanske skulle ligga död där, säger Olle.
Så jobbar vi med nyheter