I de fall där den misstänkte inte anträffas i direkt anslutning till körningen har polisen som rutin att ta ett blodprov och två urinprover med en timmas mellanrum. På så sätt kan de se om det huvudsakliga alkoholintaget skett i nära anslutning till provtagningen eller längre tillbaka i tiden.
Det var i juli 2020 som kvinnan begav sig ut på vägarna efter att hon druckit en hissnande mängd alkohol. Med sig i bilen hade hon sina små barn.
Brottet upptäcktes efter att den bakomvarande bilisten reagerat på att hon körde vingligt och ringde därför polisen. I förhör har anmälaren berättat att kvinnan ”körde mer utanför sin egen körbana än i den” och att hon vid ett tillfälle var nära att krocka med en mötande bil.
Anmälaren följde efter kvinnan tills det att hon svängde av vägen och parkerade vid ett hus. Efter det inväntade anmälaren polisen vid en busshållplats i närheten. När polisen var framme tog de ett första urinprov på kvinnan som visade en alkoholkoncentration på 3,30 promille. En timme senare togs ett nytt urinprov, som uppvisade 3,17 promille. Däremellan gjordes ett blodprov på Visby lasarett som visade 2,25 promille. Gränsen för grovt rattfylleri går vid 1,0 promille.
Kvinnan förnekar gärningen. Hon menar att hon druckit två stora glas whisky under den halvtimme som fortlöpte mellan att hon kommit fram till huset och innan dess att polisen kom fram.
Enligt Rättsmedicinalverket tyder dock en fallande alkoholkurva mellan två urinprov på att den huvudsakliga alkoholförtäringen inte har ägt rum inom de närmaste en till två timmarna före det att det första urinprovet togs. Analysvärdena talar därmed mycket starkt emot kvinnans uppgifter.
Gotlands tingsrätt dömer därför kvinnan till en månads fängelse för grovt rattfylleri.