"Kvinnor är kanske mer lagspelare"

Porträtten som hänger på väggen i sammanträdesrummet i Idrottens hus i Visby visar bland annat landshövdingar, riksdagsmän och vd:ar som innehaft ordförandeposten sedan Gotlands idrottsförbund bildades 1908.
Barbro Wettersten är lågstadielärare och arbetar på Solklintsskolan i Slite.
- Just nu har jag 40 procent av min tjänst för att undervisa thailändska barn i svenska som andraspråk. Resten av tiden är jag lärare i idrott, matte och lite engelska, berättar hon.
Egentligen var det fritidspedagog Barbro Wettersten ville bli. Det verkade praktiskt, tyckte hon. Då kunde man arbeta med barn och ungdomar när man var ung själv, och med fritidsverksamhet på äldreboende när man blev äldre.
Men det blev lärarutbildningen i Kalmar i stället, och det har hon inte ångrat.

Barn och idrott
Inom idrottsrörelsen på Gotland har hon varit aktiv i många år, men mest i styrelser, som ledare eller funktionär.
- När jag växte upp var jag inte intresserad av idrott. Jag var flickscout, och sedan scoutledare, så det var många hajker och andra aktiviteter. Men jag har alltid tyckt om att vara i rörelse, att cykla, springa och klättra.
Den organiserade idrotten kom inte in i Barbro Wetterstens liv förrän hon var 26-27 år. Och då blev det fotboll, tillsammans med ett kompisgäng i Gothem.
- Vi tränade bara för att det var roligt. Vi brukade vända tidningen upp och ned eftersom vi alltid låg sist i tabellen.
Men roligt hade de. Så roligt att några i det gamla laget fortfarande träffas ett par gånger om året, fast det är länge sedan de spelade fotboll. Barbro Wettersten har nyss fyllt 60 år.
- Kanske var det för att vi var kvinnor, men när några i laget fick barn så byggde vi sandlåda intill fotbollsplanen i Gothem. Sedan blev det tennisbana. Vi plockade sten, tränade och plockade sten. Det var roligt att vara med från start och hela vägen.

Bråk och tjafs
Annars har det handlat mycket om varpa i Barbro Wetterstens idrottsliga engagemang. Något hon från början halkade in i av en slump.
- Det började också i Gothem, som hade många framstående varpakastare. Sekreteraren i idrottsföreningen skulle bygga hus och hade inte tid längre. Klas Kristiansson fick mig att ersätta honom och ta hand om tävlingarna under säkert tio år. Han övertalade mig också att bli sekreterare i Gotlands varpaförbund. Nu är jag sedan länge vice ordförande.
Under mer än tio år var hon också med i styrelsen av Svenska varpaförbundet. Det är hon inte längre.
I slutet av förra året utbröt ett bråk, eller tjafs som Barbro Wettersten kallar det, där folk i varpaförbundets ledning kritiserade Gotlands varpaförbund.
- Det handlade mest om missförstånd och det har vi rett ut. På fastlandet förstår man inte riktigt hur stor varpan är på Gotland, även bland dem som inte är aktiva varpakastare. Här är det både kultur och idrott, på fastlandet är det enbart idrott.

Tre tävlingar
Kastat varpa har hon inte gjort i någon större utsträckning. Tre tävlingar blev det.
- Sedan insåg jag att det fanns många som var betydligt bättre på det, och hade större ambitioner.
För ungefär 20 år sedan blev hon engagerad i Gotlands idrottsförbunds styrelse. Det var efter att hon för Gotlands varpaförbunds räkning deltagit i Riksidrottsförbundets möte i Stockholm och där lyckats få igen ett "vattenbidrag" till gotländska kastare. Alltså ett bidrar till resorna till och från fastlandet så att de skulle kunna ha samma förutsättningar som de flesta andra att delta i tävlingar.
Efter många år som vice ordförande i Gotlands idrottsförbund tar hon nu steget att bli ordförande.
- För min del innebär det att det blir fler möten bland annat. Det kommer att krävas en annan planering för att det ska fungera med mitt jobb. Men allt löser sig om man bara vill. Om det kommer att märkas någon skillnad för att idrottsförbundet fått en kvinna som ordförande vet jag inte. Generellt är kvinnor kanske mer lagspelare som tänker lite annorlunda.
- Efter jag blev vald har jag fått många grattis. Har man varit med så länge som jag så känner man ju gräsrötterna, säger Barbro Wettersten.
Hon spelar golf, för nöjes skull poängterar hon. Och går på vattenjympa. Och hon ser så mycket gotländsk idrott hon hinner. Ofta innebandy, både Endre och Visby IBK, och basket när Ladies spelar. Hockey dåd och då, till och med bowling ibland.
- Jag tycker bättre om att se idrott i verkligheten än på tv. Hellre en pojklagsmatch live än något på högre nivå i tv.

Många intressen
Men allt handlar inte om idrott. Barbro Wettersten har många intressen.
- Jag tycker väldigt mycket om att gå i skogen. Och att arbeta i trädgården. Och så gillar jag musik. Jag är en notorisk besökare på Gotlandsmusikens arrangemang. Jag skulle nog aldrig komma iväg om jag inte hade ett abonnemang. Nu gör det att jag går även på sådant som jag kanske inte skulle valt annars. Och det är ett bra sätt att vidga vyerna.
Och nyligen har en ny katt flyttat in hemma hos Barbro Wettersten.
- Jag har alltid haft katt, de flesta har levt länge. Men den senaste blev sjuk och jag var tvungen att avliva den i augusti. Då var det inte bara att skaffa en ny. Men nu var jag mogen att skaffa en ny från Gotlands katthem.

Gröna fingrar
Hennes föräldrar var hängivna kolonister, och det där har Barbro Wettersten fortfarande med sig.
- Jag har trädgårdsland och jag plockar nypon, äpplen, päron, rabarber, bär och svamp. Torkar, syltar, saftar och fryser in. Jag tycker det är jätteroligt.