Flera namnkunniga gotländska politiker väljer att kliva åt sidan inför höstens val. Regionrådet Brittis Benzler (V) går från första till nionde plats. Och Mats-Ola Rödén, som var Liberalernas förstanamn i förra valet, har en femteplats som inte ger någon självklar plats i regionfullmäktige. Samtidigt finns regionrådet Stefaan De Maecker (MP) och Fi:s enda fullmäktigeledamot Elin Bååth inte ens med på valsedlarna till höstens val.
Till det kan läggas att ett stort antal framträdande politiker har lämnat uppdrag under den pågående mandatperioden. Inte sällan under stor turbulens. Åke Svensson, Hanna Westerén, Christer Engelhardt, Lisa Blochmann, Stefan Wramner, Simon Härenstam och Kaj Lundmark är bara några av dem som har lämnat.
Som ett resultat av de många avhoppen har inte mindre än sju av de åtta partierna i regionfullmäktige nya förstanamn på sina valsedlar. Och här har kvinnorna trätt fram.
Fem fullmäktigepartier, men också Kristdemokraterna, har en kvinna i topp. Oavsett hur majoriteten ser ut efter nästa val blir det gott om kvinnliga regionråd och med största sannolikhet blir det också en kvinna som blir regionstyrelsens ordförande.
– Det kan vara en slump, men i vårt parti ser jag både på Gotland och i övriga landet att allt fler kvinnor vill kliva fram, ta plats och styra. Det är kvinnor som har byggt upp sig själva och som ser att de har något att bidra med, säger regionrådet Isabel Enström (MP).
Svenska kvinnor fick rösträtt 1919. 87 år senare, 2006, valdes Eva Nypelius (C) till Gotlands första kvinnliga kommunstyrelseordförande. Hon har kunnat följa den scenförändring som skett sedan hon tog plats som ersättare i fullmäktige 1985. Då dominerades den lokala politiken av herrar: Centerpartiets Eric Carlsson och Thure Larsson, Socialdemokraternas Jan Lundgren och Moderaternas Folke Jonsson.
– Jag var ung och jag var kvinna – och det stack av. Jag fick vara med om situationer som jag hoppas att ingen annan ska behöva uppleva, säger Eva Nypelius och fortsätter:
– Att jag som ung kvinna skulle styra gruppen fick inte alltid ett så positivt mottagande. Jag tror att jag fick kämpa mer än vad man behöver göra i dag. Det var inte bättre förr, konstaterar Eva Nypelius.
Att det blir fler kvinnor på framskjutna poster behöver inte betyda att politiken ändrar vare sig fokus eller riktning.
– Det handlar framför allt om vad man är intresserad av och vad som engagerar en, säger Eva Nypelius.
Och så handlar det om ekonomi, framhåller Anna Hrdlicka, som toppar Moderaternas lista:
– Vi kvinnor är inte ”gulligare” och har mer fokus på vård och omsorg. Allt ska kokas ned till kronor och ören, säger hon.
Däremot tror Anna Hrdlicka att många kvinnor har förmågor som lämpar sig väl för politiken.
– Vi har kanske mer helikopterperspektiv, säger Anna Hrdlicka, väl medveten om att det är en generalisering.
Det politiska klimatet kan också ha förändrats i en riktning som passar kvinnor bättre. Tiden för kommunpolitikens ”starke man är över”:
– Allt har blivit så komplext. Man kan inte längre stå ensam utan man måste kunna lyssna, säger Isabel Enström.