Inger Harlevi är invald i kyrkomötet, stiftsfullmäktige samt kyrkofullmäktige i Visby. Hon har inte alltid varit populär hos alla – men på senare tid har kritikstormen blåst ovanligt hårt, bland annat i sociala medier och bloggar.
Detta handlar dels om förslaget att låta turister campa i kyrkorna, så kallad "champing".
– Att det kommer häftiga reaktioner nu är ganska märkligt, med tanke på att mitt förslag är fyra år gammalt. Champing har nämligen funnits länge i andra länder. Och vi måste också göra något för att öka intäkterna, säger Inger Harlevi.
Raljanta kommentatorer hävdar att Harlevi "behöver pengarna" till den tidigare domprosten Mats Hermanssons avgångsvederlag. Just detta, själva avgångsavtalet, har också gjort henne impopulär.
Harlevi anklagas för att ha anställt Hermansson på felaktiga grunder – för att sedan "skänka" honom över en miljon kronor när han väl slutade.
– Rekryteringen av Mats skedde i demokratisk ordning. Han har sedan varit fantastisk på att utveckla verksamheten, men flera personer har klagat på hans ledarskap. Vi har försökt hitta lösningar, men det gick inte till slut. Att det sedan kostade mycket pengar att köpa ut honom var inte roligt, men det var något som alla i kyrkorådet var beredda på, förklarar Inger Harlevi.
Under Mats Hermansson tog Visby domkyrkoförsamling en progressiv inriktning, vilket hela tiden ogillades av en mer "högkyrklig" och konservativ falang.
Samma individer verkar nu rikta strålkastarljuset mot Harlevi i stället.
– Det finns några i den här kretsen som i åratal spytt galla över församlingen och Mats. Nu är han borta – men jag är kvar. De vill mig illa, men det gäller att inte låta dem dra ner mig i totalt mörker. Jag får mycket stöd också, säger hon.
Därför tänker politikern också sitta kvar på sina kyrkostolar – trots att krav på hennes avgång har framförts.
– Jag är vald i allmänna val. Skulle jag då låta en liten klick få bestämma framför de som valt in mig? Icke!
Inger Harlevi är kanske ännu mer känd som regionpolitiker och som sittande ordförande för regionfullmäktige på Gotland. Där är hon också tämligen respekterad, även av ledamöter från konkurrerande partier.
Ett annat läge än inom kyrkan, alltså.
– Man beter sig inte på samma sätt i regionfullmäktige, det finns en etik där som saknas inom kyrkopolitiken. Vilket jag tror drabbar kyrkan ännu mer än det drabbar mig.