Alexander Bertvig tycker att det varit en bra helg tillsammans med hela familjen och en nyttig påminnelse om hur krångligt det kan vara att få vardagen att fungera utan el och vatten.
– Det var min fru som tyckte att det här var en bra idé. Jag tyckte först att det kändes jättejobbigt, säger Alexander Bertvig medan han förbereder dagens lunch.
Lågorna i eldstaden slickar undersidan av en stekhäll där gårdagens pasta långsamt stiger i temperatur. I utkanten av de brinnande vedträna står en konservburk modell större med locket på halvglänt. Korven som fortfarande ligger kvar i spaden har börjat puttra så smått.
– Laga mat över öppen eld har väl alla gjort någon gång men det kan vara bra med en liten påminnelse om hur jobbigt det kan vara utan el och vatten, säger han och förklarar att den största utmaningen med det här tvådagarsäventyret, som innefattar hela familjen, har varit vattensituationen.
– Det krävs mycket vatten hela tiden och det är jobbigt att få det rent säger han.
Vattnet från kärret renas. Från början går det rätt snabbt men allt eftersom fastnar fler och fler saker i filtret och strålen övergår till ett droppande.
Femton liter färskvatten fanns när de anlände i fredags eftermiddag. Med tanke på att en genomsnittlig svensk använder nästan 140 liter om dagen så har det varit noga med ransoneringen mellan de tretton personer som varit med under helgen. I krislådan som friluftsfrämjandet tillhandahållit fanns förutom ficklampor och basvaror som ris, pasta och konserver även tabletter och filter för att kunna rena vatten från det närliggande kärret.
Lina Dahlström, friluftsfrämjandet Gotland.
Lina Dahlström från friluftsfrämjandet förklarar att den här typen av skarp övning är ett bra sätt att lära sig hantera olika typer av scenarion och att deltagarna ofta får syn på saker som man kanske inte ens tänkt på innan.
– Det är ofta små saker som i en sån här situation blir en hel process. Kaffe på morgonen vill vi ju gärna ha men då måste vi ha vatten till det och vi måste göra upp en eld för att kunna koka det. Eller en sån sak som att kunna tvätta händerna när man har varit på toaletten fast det inte finns något vatten i kranen.
Klara Palmius är 10 år och tillhör helgens yngre deltagare. Hon förklarar att man kan bygga en egen "kran" genom att ta en petflaska och göra små hål i den upptill, och så använder man den ungefär som en dusch när man ska tvätta händerna.
Hon berättar att det kändes lite pirrigt inför helgen men att det har varit både roligt och spännande att vara med på det här äventyret och att hon lärt sig en massa nya saker som att hugga ved, göra upp eld och att använda ett stormkök.
– Och så har det varit väldigt kul att inte ha mobiler och sånt. Jag har kunnat vara ute mycket mer och gjort saker som jag inte kan när jag har min mobil, förklarar hon.
Klara Palmius på väg att kontrollera påsen som hon satt upp för att samla dricksvatten
Storasyster Ronja tycker också att helgen varit över förväntan men är inte lika övertygad om fördelarna med det mobilfria livet. Inför helgen hade hon en mindre avskedsceremoni där hon kysste sin mobil farväl med ett "hej då lilla älsklingen".
– Jag vill inte bli av med mina samlade dagar på Snapchat, förklarar hon medan hon förbereder en omgång plockepinn på gräsmattan utanför VOK-stugan.
– Det har varit både bra och dåligt. Eller både bra och bra. Jag längtar efter mobilen men det har ändå varit kul att vara utan för jag har gjort andra saker som jag inte hade gjort annars, förklarar hon.
Både vuxna och barn har varit utan sina mobiler hela helgen och många tycker att det varit skönt. Här förbereder sig systrarna Klara och Ronja Palmius för ett parti plockepinn.
Anna Palmius är mamma till Klara och Ronja, hon berättar att det känns kul att göra en sådan här grej tillsammans med sina döttrar. Barnen har kunnat vara delaktiga i det mesta och själv har hon fått en mycket större förståelse för vilket arbete som krävs för att få vardagen att fungera i en potentiell krissituation.
– Bara en sån sak som att laga mat på det här viset till så här många människor. Man måste hela tiden ha en eld i gång och man måste hela tiden se till att det finns vatten. Jag tänkte nog att det skulle bli mycket fritid, att man skulle kunna gå och vila efter lunchen eller leka med barnen men vi har varit igång hela tiden, förklarar hon.
Hanna Bjärenstam till vänster och Anna Palmius till höger i samspråk om att vattnet från kärret både ser ut och smakar ungefär som vanligt vatten efter att det gått genom filret. Det är mest den psykologiska aspekten som skulle kunna sätta käppar i hjulet.
Lina Dahlström från friluftsfrämjandet berättar att en väldigt viktig del i övningshelgens krisscenario handlar om planering och framförhållning.
– Det kan till exempel vara att koka vatten till disken samtidigt som man kokar vatten till matlagningen. Att hela tiden planera och att ligga steget före. Vad händer efter det här, vad kommer sen? I en riktig krissituation behöver man spara på energin för att orka överleva, förklarar hon och fortsätter:
– Allt tar mycket längre tid när man inte bara kan trycka på en knapp eller öppna kranen.
Deltagarna har renat vatten från det intilliggande kärret och använt till både matlagning och för att dricka. Ett av glasen innehåller renat vatten, det andra vatten som ännu inte gått genom filtret.
Hon förklarar att det kan vara bra att fundera över vilken krisberedskap man själv har. Saker som att ha lite extra koll på sitt närområde, var man skulle kunna hämta vatten om det skulle behövas, eller att prata med sina grannar om samverkan vid en eventuell nödsituation. Vad har du hemma och vad har jag hemma och hur skulle vi kunna hjälpas åt?
– Det måste inte handla om det värsta, som krig och elände. Vi bor på en ö. Det har hänt att det blivit strömavbrott och ibland vet man inte hur länge det kommer att pågå. Det skulle kunna vara så att din granne har en öppen spis och att ni kan komma dit och värma er.
Trots att de flesta av deltagarna inte kände varandra från början har samarbetet gått bra. Några har rest från fastlandet för att vara med men de flesta är gotlänningar, från olika delar av ön. Lina Dahlström förklarar att det blir en extra utmaning när man inte känner varandra men att hon är imponerad över hur bra det har gått.
– Det är också en del av övningen, hur ska vi tillsammans fatta beslut i den här typen av situation, för beslut måste man fatta och ibland måste man fatta dem snabbt, förklarar hon.
Helgen går mot sitt slut och deltagarna har börjat packa ihop sina personliga tillhörigheter för att så småningom återgå till vardagen. Klara Palmuis skulle gärna stanna några dagar till och hon skulle absolut vilja rekommendera den här upplevelsen till andra.
– Jag skulle vilja testa det här på vintern också, säger hon och ler.
Vatten hämtas i det intilliggande kärret och renas genom filter, kokning eller vattenreningstabletter. Det finns fiskar här, utropar någon.
Samtidigt som tjejerna är på väg till kärret för att hämta mer vatten frågar jag om de kommer att försöka ha lite mindre skärmar framöver.
– Nej. Eller kanske lite. Jag kommer att kyssa min mobil när jag får tillbaka den och jag kommer att hålla på med den hela kvällen, svarar Ronja Palmius och ser gravallvarlig ut.