Ukrainare utanför Solrosis lokal i Roma. Solrosi startades för att hjälpa ukrainska flyktingar som anlänt till Gotland
När bomberna började falla över Ukraina tvingades Orhan Okuşluk, Olena Popelnytska och Olena och Anastasia Bilenko att fly sitt hemland. Så småningom hamnade de på Gotland. Här har de flyttats runt från frivilliga familjer till flyktingläger – i Visby, Roma, Katthammarsvik och Klintehamn.
De uttrycker alla en maktlöshet inför vad de beskriver som stora problem med att få kontakt med svenska myndigheter. Bristen på besked skapar ångest och stress.
– Vi vet väldigt lite om svensk byråkrati. Vi ringer, mejlar och försöker läsa Migrationsverkets hemsida men det är svårt med språket och när vi väl får tag i någon kan de inte svara på våra frågor. Ingen vet någonting och reglerna ändras hela tiden.
Främst är det den ekonomiska biten som bidrar till stress, vilket förvärrar en redan jobbig situation.
I staden Donetsk i Ukraina jobbade Orhan som copywriter. Sedan flykten till Sverige har hans familj levt på Migrationsverkets dagersättning för personer med tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet. Där har Orhan och hans fru rätt till 61 kronor var per dag. Motsvarande siffra för hans två döttrar är 43 kronor. Orhan berättar att de har stora svårigheter med att få budgeten att gå ihop.
– Mina vänner i Klintehamn har det ännu svårare eftersom de har småbarn. Barn mellan 0 och 3 år får bara 37 kronor per dag. Matpriserna är höga och blöjor är också dyrt, berättar Orhan.
Olena Popelnytska, Olena och Anastasia Bilenko och Orhan Okuşluk utanför Solrosis volontärcentrum i Roma.
För att klara ekonomin har Orhan skrivit en inköpslista för det absolut nödvändigaste. Tillsammans får hans familj 208 kronor per dag. Pengarna ska räcka till tre måltider för fyra familjemedlemmar. Enligt Migrationsverkets hemsida ska dagersättningen, förutom mat, även täcka kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter.
– Vi är enormt tacksamma för all hjälp vi har fått av gotlänningarna som har öppnat sina hjärtan. Men vi vill arbeta och leva av egna krafter. I Ukraina arbetade jag på kontor, men här skulle jag kunna städa eller vad som helst för att kunna försörja min familj. Mina tvillingdöttrar fyller år i slutet av augusti. Som pappa det är min uppgift att kunna ge dem presenter på födelsedagen, men det går inte nu, berättar Orhan.
Att få pengarna att räcka för mat till hela familjen är jobbigt nog. För Olena Popelnytska och hennes familj har situationen blivit än värre efter att hon plötsligt, och utan förklaring, förlorade sin dagersättning. Oron över att inte veta varför eller när ersättningen återupptas tär på henne.
– Jag förstår inte vad nästa steg är, jag har både ringt och mejlat för att fråga varför pengarna inte kommer längre, men ingen vet, säger Olena.
Många av de ukrainska flyktingarna känner vanmakt över den svenska byråkratin med långdragna processer och brist på besked.
Orhan, Olena, Olena och Anastasia berättar om utdragna processer, långa telefonköer och myndighetspersonal som antingen är på semester eller saknar svar på deras frågor. Den information som finns är sällan översatt. I vissa ärenden blir de hänvisade till myndigheter i Stockholm för att hämta ut papper. En resa som kräver pengar som inte finns.
– Vi har ingen möjlighet att få information i tid och ofta känns det som att hela systemet hänger på att volontärer ställer upp. Som det ser ut nu är vi tyvärr beroende av pengarna som vi får. Personalen på Migrationsverket kanske tar semester, men det kan inte vi göra. Vi vill såklart att det ska bli bättre men just nu fungerar det inte, konstaterar Anastasia.
Orhan, Olena, Olena och Anastasia hade alla velat arbeta på Gotland. I Ukraina lämnade de jobb som arkitekt, psykolog och lärare. Att arbeta inom samma bransch här kräver goda språkkunskaper i svenska. Men även för mindre kvalificerade jobb utgör språket ett hinder för att ta sig in på arbetsmarknaden. Det här leder samtalet vidare in på nästa problem: Frånvaron av SFI, svenska för invandrare.
Angelica Amundsen på föreningen Solrosi. Hit har gotlänningarna skänkt kläder till de ukrainska flyktingarna.
I nuläget finns det en svenskakurs att ta men den kommer inte upp i samma nivå som SFI. Dessutom genererar den inte i det språkintyg som arbetsgivare ofta kräver.
– Vi har nästan inga möjligheter att lära oss språket vilket är en viktig del i integrationen. Vi vill hjälpa det svenska samhället genom att jobba och studera på universitet men i och med att vi faller inom massflyktsdirektivet är det inte möjligt. Vi förstår att det var många från Ukraina som kom samtidigt men vi måste få svar på våra frågor. Om inte Migrationsverket vet, vem vet då?