Lag Syd raggar sällskap

SÖDERS ADELSGATA välkomnar oss in på Elit, en stilrent vit och trendig bar. Vi slår oss ner på svarta skinnpuffar. Här känns det ensamt. I restaurangdelen ser par kärleksfullt på varandra över en middag.
- Det är sterilt, man känner sig inte riktigt välkommen, säger Iza.
Välbekant R?n?B-musik, snabb service och god öl men vi är inte kära och vill vidare.

MITTEMOT HITTAR VI kontrasten och total trivsel. Effes inredning är en sådär konstigt skön blandning av allt; där finns en stor träkista fylld med frukt, discoboll i taket, levande ljus och fårskinnstäckta sittplatser. Vi får vin ur en bag-in-box. Iza beställer dessutom in kycklingspett med ris och jordnötssås som smakar riktigt bra. Jag smiter upp på övervåningen; där finns biljardbord och dart. Idag kostar det 40 pix att komma in.
- Det är ett jättebra punkband, "En svensk tiger", som spelar, får jag förklarat för mig av den långhårige kassören.
Jag vill stanna, men vi har ett "jobb" att sköta.

- KOLLA VILKEN ENORM cowboystövel i skyltfönstret, utbrister jag.
Vi har kommit till Texas Long Horn och vi måste in. Baren är helt öde men atmosfären unik. I högtalarna spelas amerikanska oldies och väggarna pryds av tjurhuvuden. Kaktusar i samtliga fönster och självklart en jukebox. En läskande margaritashots slinker snabbt ner i strupen. "The bartender don?t drink in your bed so don?t fuck in our bar" läser jag på en skylt framför mig. Godtagbara förhållningsregler.
We?re lonesome tonight och fortsätter Adelsgatan fram.

MITT PÅ WALLERS PLATS sliter Iza med mig upp på Wallers krog. Baren har guldläge - upphöjd med utsikt över alla passerande. Hittar man inget ragg i baren kan man stå där uppe och spana in ett för senare eskapader. Bartendern ser oss genast och är noga med att vi trivs. Jag drar en tequila och Iza får en specialare. Det är utomlandskänsla över Wallers. Här står inget mellan dig och himlen. Här får vi dessutom napp. En förfriskad herre i medelåldern vill absolut ha med oss till G:a Masters.
- Det är inte ofta man träffar en smart tjej, säger han till mig.
En trio vandrar vidare.

SURFIGA SURFERS vill vi bara inte passera. Vi tvingar med stort motstånd in vårt nyfunna Mastersfan som snabbt försvinner i vimlet. Här vet man vad man får; alltid bra musik och unga festhungriga människor. Personalen tar allt i sin takt och de känner igen dig redan efter andra besöket. Kort sagt: Surfers är det perfekta förhänget. Jag ler när jag kollar in mixen av klientel som kedjat fast sig vid bardisken; en 1700-talsutklädd hinkar öl med en raggare med hockeyfrilla och jeansväst. Hit kommer man som man vill oavsett stil och skick, och dryckesmängden är riklig. Klockan närmar sig ett. Gute väntar och vi kan omöjligt hålla oss därifrån. Mando Diao har spelat och temperaturen bör vara hög.

GUTARNAS KÄLLARE är full och publiken svettig och glad. I baren ser vi genast några vi känner igen - lag öst har hittat både killar och något att dricka. I trappan ser vi två ostadiga grabbar: lag Nord! Det blir ett kärt återseende. Sist vi sågs var under seriösa former på redaktionen. Pengarna är slut, Gute stänger men vi är allt utom trötta. Vi ringlar i släptåg ner mot stadig mark. Nu är det sista anhalten som gäller. Almedalen och gruppbild. Fabbe bär mig på ryggen. Klackskor är en omöjlighet i kullerstens-Visby, att jag aldrig lär mig.