Lagman med författarådra och doktorshatt
Han har jämförts med William Shakespeare. Och arbetat som båtsman i Västindien.Möt Gotlands tingsrätts lagman Mikael Mellqvist i ett samtal om annat än bara lag och rätt, också om böcker, segling eller om att laga en god rätt.
Bbbbbb
Foto: Tommy Söderlund
Mikael Mellqvist har, som han själv säger, gått den alldeles normala vägen när det gäller domare och lagmän.
- Jag pluggade på universitetet, tog en jur. kand., jobbade i tinget, i hovrätten, tog tjänstledigt och undervisade i juridik i Uppsala, och så har jag jobbat inom justitiedepartementet, redogör Mikael Mellqvist, lutar sig tillbaka i stolen bakom skrivbordet - dagens värv är i det närmaste avklarat - och knäpper händerna över magen.
Båtsman i Västindien
Mikael Mellqvist har dock gjort annat än det som kan kopplas till det juridiska.
- Under ett år, det var 1979, arbetade jag som båtsman på en segelbåt i Västindien! berättar han om äventyret, och seglarintresset har suttit i sedan dess.
- Innan jag flyttade till Gotland, innan jag åkte vare sig färja eller flyg hit, så hade jag varit här ett tiotal gånger med segelbåt.
Mikael Mellqvist kan också skriva in epitetet författare på sitt visitkort, om han har lust.
En handfull böcker i juridik har han nämligen författat; lägg sedan till också några utredningar som han skrev under sin tid inom justitiedepartementet, samt ett större antal artiklar i tidningar och tidskrifter.
- Många av böckerna här inne är mina egna, berättar han och sveper med handen mot de välfyllda bokhyllorna längs kontorets väggar.
Och då syftar han inte enbart på att han själv författat en del av böckerna i hyllorna; många av dem är också hans egna på så vis att han - inte tingsrätten - äger dem, även om andra författat dem.
- Jag har faktiskt några kartonger i källaren också, eftersom jag har för liten lägenhet, säger han med ett skratt och medger att visst läser han en del skönlitteratur också.
- En och annan deckare blir det. Håkan Nesser, Henning Mankell, Åsa Larsson... de tre gotländska deckarförfattarna - Jungstedt, Jansson och Östlundh - har jag också läst en del av, berättar han.
- Men bokmal... Nej, det är jag nog inte.
Mikael Mellqvists författande inom det juridiska området har gett honom något som inte många kan stoltsera med. För ett år sedan utsågs han till hedersdoktor vid Stockholms universitet.
- Det var doktorshatt och diplom och allt. Jag är mäkta stolt!
Poetisk sida
Mikael Mellqvist har också en annan litterär sida, utöver att läsa mycket och att skriva facklitteratur.
En poetisk sida.
Han skrattar gott när GT:s utsände plockar fram en kopia av den dom av det ovanligare slaget som Mikael Mellqvist skrev under sin tid som fiskal, utlånad från hovrätten till Västerås tingsrätt.
Domen skrevs för nästan exakt 22 år sedan - på vers!
I fyra verser, på rim, förklarar Mellqvist domen för den kvinna som åtalats för vårdslöshet i trafik.
- Jag blev inkallad till chefen för ett förmaningssamtal för det där. Man får inte skoja med rättvisan, säger han med ett pillemariskt leende.
Den åtalade kvinnan överklagade domen - också hon på vers (!).
- Lika dålig som min egen. Tyvärr drog hon tillbaka överklagan, annars hade det varit intressant att se hovrättens syn på det, menar Mellqvist.
Den dag som domen släpptes anordnades i Västerås en poesifestival. På lokaltidningen Västmanlands Läns Tidnings förstasida dagen efter fanns en bild på William Shakespeare, och rubriken:
"Shakespeare skrev också vers"
- Inte alltid man jämförs med honom, skämtar Mikael Mellqvist och bedyrar att vers-domen var en engångsföreteelse.
- Stundens ingivelse. Jag har inte gjort om det.
Trivs i köket
Denna ingivelse ger dock en rätt bra bild av den avspände domaren. Trygg i sin roll, öppen i sitt sätt att vara. Spontan och nära till skrattet.
- Man måste kunna skämta om saker, även om man upplever mycket jämmer och elände här, säger han.
- Man är ju ingen robot. Man tar åt sig och tar till sig. Men jag är ingen som ligger sömnlös om nätterna - när ett mål är avgjort, är det glömt, resonerar han - och tröttnar på jobbet, det gör han inte.
- Nej, det är alltid nya öden, nya historier. Juridisk problemlösning är bra hjärngymnastik.
Gymnastik för kroppen har lagmannen under åren fått genom framför allt fotboll och hockey, något han dock lade av med i samband med flytten från uppväxtorten Nyköping till Stockholm. Bland intressena finns också segling och matlagning.
- Köket därhemma är mitt! Dotterns favorit är min schnitzel - den är i klass med både köttbullar och pannkakor, avslöjar Mikael Mellqvist, som annars vid sidan av matlagningen har kvar intresset för sport, även om han själv avslutat sin aktiva karriär för länge sedan.
- När vi flyttade hit hoppades jag på tjänstehelikopter till Söderstadion, säger han och skrattar.
- Jag hade årskort till Hammarbys matcher i år också, men brorsan fick gå i stället, berättar han.
Det blir varken segelbåt eller helikopter för Mikael Mellqvists del. Nu blir det färja, eller ännu hellre flyg. Men flytten till Gotland, som nu ligger drygt två år tillbaka i tiden, ångrar han inte en sekund.
- Första året pendlade jag, för familjen bodde kvar i Stockholm. Det var slitigt, för det kändes som att jag alltid var på fel plats - när jag var hemma tänkte jag på jobbet, när jag var på jobbet tänkte jag på familjen. Men nu har allt fallit på plats.
Domen i ett åtal om vårdslöshet i trafik,
från 1986:
Agneta själv berättat har,
hon på väg till jobbet var.
Ut på riksvägen, efters stopp, skulle hon köra.
Tittade noga åt alla håll, som man bör göra.
Vänster svängde hon sedan.
Oj, en annan bil där redan.
Tittat noggrannare hon borde ha gjort.
Nu gick det inte alls som smort.
På riksvägen hon knappt kommit ut,
förrän färden fick ett snöpligt slut.
Den som andra bilen förde,
efter krocken ner i diket körde.
Vådan av att inte titta,
är att inför rättan sitta.
Brottet, icke ringa, måste sonas.
Inte ens Agneta kan förskonas.
från 1986:
Agneta själv berättat har,
hon på väg till jobbet var.
Ut på riksvägen, efters stopp, skulle hon köra.
Tittade noga åt alla håll, som man bör göra.
Vänster svängde hon sedan.
Oj, en annan bil där redan.
Tittat noggrannare hon borde ha gjort.
Nu gick det inte alls som smort.
På riksvägen hon knappt kommit ut,
förrän färden fick ett snöpligt slut.
Den som andra bilen förde,
efter krocken ner i diket körde.
Vådan av att inte titta,
är att inför rättan sitta.
Brottet, icke ringa, måste sonas.
Inte ens Agneta kan förskonas.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!