Laila jobbar extra för Lettlands barn
Det finns personer som är mer medmänniskor än andra.Personer som kan dra igång saker, hjälpa och bistå. En sådan otrolig medmänniska är Laila Hellgren i Endre.
Foto: Bengan Zettergren
-Har man en gång varit och sett hur fattigt och eländigt de har det där, kan man inte låta bli att fortsätta sånt här, säger hon. Så får man så oerhört mycket tillbaka. Allra helst av alla gudagoa barn och den glädje de visar.
I Allhelgonahelgen bär det av med en transport. Denna gång till Cesis sju mil öster om Riga.
Sockenbor skänker
I går kväll hämtade Laila upp massor av kläder, sängkläder, och mycket annat hos några driftiga kvinnor i Vall. De kom i kontakt med Laila genom hennes bror som bor i Vall och många sockenbor har passat på att skänka allt möjligt till Lailas Lettlandshjälp.
Nu i helgen kommer hon också att medverkar vid loppis i hembygdsgården i Vall. Då berättar hon om sina resor till Lettland och mycket av de pengar som kommer in vid loppisen skänks till hennes projekt.
Samarbetar med Oskar
I tre år har Laila hållit på med sina hjälpsändningar. För det mesta samarbetar hon med Oskar Petersson i Lojsta, som sedan flera år har många kontakter med bland annat Tukums i Lettland. Det var också genom hans kontakter sändningarna kom igång.
-Jag jobbar sen många år i sommaraffären vid Åminne, säger Laila. För tre år sen kom det varureklam - linjaler, suddgummin och pennor. Jag tyckte inte det verkade så attraktivt att ge ut där så jag tänkte istället på behövande i Baltikum, ringde Fjalar Linge som hänvisade till Oskar Pettersson och sen har samarbetet med honom flutit på.
Laila är pensionär sedan några år tillbaka.
-Jag klarar mig på min pension, behöver inte så mycket mer, säger hon förnöjt. Pengarna jag tjänar på Åminne använder jag för att finansiera sändningarna liksom det jag får in på ströjobb under vintern. Jag tar vad jag kan få, städning med mera.
Packar allt hemma
Laila har också haft en sommarjobbande lettisk kvinna i butiken vid Åminne.
Hon och flera andra kvinnor håller Laila ständig kontakt med. De hjälper också till att organisera kontakterna i Lettland.
-Jag packar allt hemma, säger hon. Sen åker vi med lastbil eller buss till Nynäshamn och därifrån går båten till Ventspils. När vi kommer fram åker vi till ett kriscenter och lämnar en del.
Sen åker vi runt till familjer som behöver allt, ofta är de barnrika men med lite mat och lite av livets nödtorft.
Hon nämner flera små solskenshistorier om glada barn, barn som undrar om Laila kommer tillbaka, barn som blir glada att få ett mjukisdjur.
Många tårar
Jag visar aldrig att jag gråter när jag är där, säger hon. Det brukar komma sen. Jag kan villigt erkänna att jag gråtit mig igenom nätter hemma. Men väl där är det bara att börja packa för nästa sändning och då ser man framför sig glädjen och återseende nästa gång.
Medmänniskan Laila tycker det är självklart att hjälpa. Och snart är hon tillbaka hos familjerna i Rigatrakten som genom henne får en drägligare tillvaro.
Så jobbar vi med nyheter