Lammen på Majgu lämnar ogärna idyllen

Kjell Nilsson och Jenny Andersson är ännu så länge lamm- och svinbönder vid Graute i Hejnum. Snart skall svinen fasas ut och lammen bli flera. 220 tackor skall bli 320.
För andra året har i år ett antal Graute-får engagerats som landskapsvårdare på tre av öarna utanför Slite. Efter midsommar skjutsades de utvalda individerna - totalt 60 djur - ut till Enholmen, Grundet och Majgu. Det är öar som ägs av Fortifikationsförvaltningen, som nu vill hindra igenväxning genom bete. Kjell och Jenny har skrivit ett femårskontrakt på att sköta landskapsvården med hjälp av får.

Bidrag moroten
Kjell Nilsson sticker inte under stol med att det är EU-bidragen som gör att man tar på sig besväret med att transportera ut och hem lammen till öarna. För ett besvär är det - det skall vi komma in på längre fram. För fåren är kanske de två transporttillfällena ett visst övergående stressmoment men de 100 dagarna de får tillbringa på öarna måste vara som en försmak av paradiset.
Nu skall alltså lammen hämtas hem (vi använder i det här reportaget genomgående den gotländska beteckningen - lamm - på djuren även om det kanske vore mer riktigt att skriva om tackor eller får).
Vi går ombord på Bertil Klingvalls fiskebåt VY 178, som också heter Viggen, i Slite hamn. I styrhytten finns förstås Bertil Klingvall själv. På däck finns lammbönderna Kjell och Jenny med 5-årige sonen Erik samt Peter Skalberg och Joel Barton. Och GA-teamet. Samt en uppsättning metallgrindar.

Orienterare
Peter är snabb orienterare - han blev distriktsmästare i nattorientering förra helgen exempelvis - samt har som fårägare kännedom om lammens beteende. Han skulle troligen kunna ställa upp i en vallhundstävling och nå stora farmgångar. Även dagens husbondefolk - Kjell och Jenny - är orienterare. Hur det är med Joel Barton vet vi inte. Vi vet däremot att han hanterat betydligt fler får än alla de andra tillsammans eftersom han är professionell lammklippare från England med erfarenheter från arbete i Skottland, Nya Zeeland, Australien och Gotland. Nu har han efter en treveckorssejour på ön hamnat i ett sammanhang där det inte gäller att klippa lamm utan att fånga lamm.
Vi börjar med Majgu. En komplikation är att det inte finns någon hamn på ön. Det går alltså inte att komma intill med "Viggen" utan sista biten får man ro i den plastbåt som släpats med i kölvattnet. Denna mindre båt får fungera likt en barkass. Ett antal lättmetallgrindar samt folket utom skeppare Klingvall sätts i land på ön i ett par omgångar.
Kjell och Peter kollar att de har varandras mobiltelefonnummer och försvinner i språngmarsch åt varsitt håll på ön. Några lamm syns inte till på denna 24,5 hektar stora ö. Vad man kan se är enebuskar, mossa och andra växter. Här finns också en stuga tillhörig Slite båtklubb.
Snart syns en skock lamm och de drivs mot den fålla som i all hast konstruerats med hjälp av de medförda grindarna. Men se den fållan har lammen inte alls tänkt sig att gå in i. En liten lucka i drevkedjan räcker för att de skall ta sig ut på ön igen.

Optimism
Orienterarna får ta sig en ny runda, men även nästa försök misslyckas.
-Nästa gång tar vi dom, hojtar den ständigt optimistiske Kjell, som under språngmarsch ger förslag och anvisningar om hur jakten skall bedrivas både på svenska och engelska.
Men han har fel. Ytterligare en gång utnyttjar lammen en lucka och smiter. Men nu börjar djuren bli trötta och det syns tydligt att lammen har sämre kondition än orienterarna. I stället för fållan blir det en grusbank som blir fällan. Ut på denna långsmala bank drivs lammen och där kan de sedan hämtas av trion Peter, Kjell och Joel. Att grabba tag i lammen och föra över dom till den lilla plastbåten är ett jobb som kräver krafter. Varje lamm väger nu uppskattningsvis 80 kilo. De blir inte lättare av att de har gett sig en bit ut i vattnet och fått sjövatten i pälsen. Våta som lamm blir även lammjägarna. Och nedkylda. Men det är tuffa grabbar som bara har ett mål för ögonen - lammen skall i land.
Från plastbåten lastas lammen över till "Viggen" och även det är ett jobb som förutsätter att det finns muskelkraft.

Given kommentar
Proceduren med infångningen upprepas i stort sett på ön Grundet där åtta tackor har haft sitt sommarnöje. Med 22 välvuxna och ganska spaka lamm ombord går vi så mot land i Slite. Kommentaren från de två herrarna som står på kajen och tittar på när båten lägger till är inte så förvånande:
- Vi trodde att det var en fiskebåt!
Direkt efter landningen får lammen åka djurtransport hem till Graute. Det framtida ödet för de här lammen , som har den gemensamma nämnaren att de inte blivit dräktiga, är inte riktigt bestämt för alla individer. Kjell Nilsson skall fundera lite till, men det finns bara två alternativ. Det ena är ett fortsatt liv och umgänge med baggen. Det andra är en enkel biljett till slakteriet.
Sammanfattningen av årets första höstexpedition till öarna lät ungefär så här.
- Jobbigare än i fjol. Men till nästa år skall det bli lättare för då skall vallhunden som är under utbildning vara klar.