Landade i ett hav av glas

Efter 42 år bakom ratten har Annelie Frick aldrig varit med om en olycka. Hon har inte ens kanat i diket.
Den här dagen är hon som vanligt på väg från hemmet i Gnisvärd till den frisersalong hon driver i Visby. Det är halt, det vet hon. Men Annelie Frick har aldrig bråttom. Hon tar det lugnt.
Men ändå, för att slippa alla 40-skyltar på stora Toftavägen tar hon genvägen över Västerhejde kyrka. Hon blir omkörd av flera bilar, ingen tycks uppmärksamma halkan. Blixthalkan. Det är rena rama isgatan på vägen. Hon kör cirka 60 kilometer i timmen. Strax före korsningen vid Traume släpper allt. Bilen börjar jazza, kors och tvärs över vägen. Annelie hinner tänka att allt går åt helvete, hon sluter ögonen, och blundar.
Efteråt har hon inga minnesbilder. Inga skräckbilder i huvudet, bara ljudet av massor utav glas som krossas. Och sedan en overklig tystnad.

Blev skrot
En vecka efter kraschen har Annelie Frick ett stort behov av att få berätta. Hon har ont i ena axeln. Och ett köttsår som läker på höger tumme. Hon berättar hur hon tänkte just innan olyckan. Om och om igen spelas scenerna upp i hennes inre.
- Jag lyssnade på bilradion. Jocke Åstrand hade cyklat omkull på väg till Radio Gotland. Gud, hur vågar alla köra om mig, tänkte jag, berättar Annelie Frick.
På ett ögonblick förvandlades plötsligt den bara två månader gamla pyttelilla bilen till en skrothög. För bilen snurrade runt, som tur var utan att möta någon annan, och kraschade i den breddade vägrenen ut mot skogen.

Glas
- När jag tittade upp satt jag i ett hav av glas. Alla rutorna, och taket som var av glas, var krossat. Det blödde ganska mycket från tummen, säger Annelie Frick.
Hon försökte lossa bältet, och öppna förardörren. Men det gick inte.
- Då hörde jag plötsligt en liten stämma som ropade hallå. Han var väl skärrad, och visste inte vilken syn som skulle möta honom.
Det var Lars-Erik Benneck, som bor 500 meter från olycksplatsen och kom körande strax efter. Fler bilister stannade, och ambulans larmades till platsen.

Fyra bårbärare
På grund av halkan fick fyra man bära båren till ambulansen. Vid en olycka har räddningstjänsten rutiner att följa. Annelie kördes till röntgen på Visby lasarett.
- Där var ett läkarteam på tio personer. De klippte upp mina kläder, men vigselringen gick efter 40 år inte att få av, säger Annelie Frick.
Hon röntgades från topp till tå, och fick ligga på intensiven i fyra timmar för observation. Sedan kunde hon åka med maken Roland hem igen.
- Jag hade en fruktansvärd tur, änglavakt, det går inte att beskriva, säger Annelie märkbart rörd av samtalet.
Trots dagarna som gått lever hon med olyckan varje sekund i sitt huvud. På kvällen när hon ska sova kommer ljudet av krossat glas tillbaka. Hon ser bilder av bilen, utifrån. Tänker på konsekvenserna, om det lilla ordet om inte hade funnits.

Glad
- Man ska vara glad för det lilla i livet, varje dag. Livet kan ta slut på tio sekunder, säger Annelie Frick som är glad för all hjälp och stöd hon fått efter olyckan.
I förrgår körde hon bil igen för första gången efter olyckan.
Ett viktigt steg för att så småningom lägga olyckan bakom sig.

Landade i ett hav av glas

Klockan är kvart över åtta. Larmet går. En person fastklämd, länsväg 142. Ambulans, brandkår och polis är på väg. Det råder blixthalka, morgonen den 18 november.