Landsbygden lockar fastlänningar till ön

Ny statistik visar hur de aktuella flyttmönstren ser ut till ön och på Gotland. Men varför inflyttarna till ön väljer att bo på landet medan de som flyttar inom Gotland helst flyttar till stan är inte undersökt.
Vem flyttar vart och varför? På Gotland undersöktes den frågan senast 1992. Då lät länsstyrelsen och kommunen gemensamt Stockholms stads utredningsinstitut, USK, ta fram underlag och materialet bearbetades och sammanställdes i en gotländsk flyttstudie.
1992 hade antalet invånare på ön ökat till drygt 57 000. Då väntades en fortsatt positiv befolkningsutveckling med närmande till 1950-talets höga tal runt 59 000 invånare.
Efter en markant nettoutflyttning, som kraftigt hade minskat Gotlands befolkning, visade 1980- och 1990-talet upp en bra befolkningsutveckling. 1989 noterades en rekordstor nettoinflyttning på 362 personer.
Då bosatte sig drygt hälften av inflyttarna i Visby och resterande fördelade sig över ön med övervikt för socknarna i närheten av och i Visby. Men den trenden tycks ha vänt och under de senaste sju åren tycks inte socknarna närmast omkring Visby ha haft samma attraktionskraft.
Externt flyttnetto
Kartbilden över de senaste sju årens externa nettoflytt, alltså inflyttade minus utflyttade, visar att nu väljer många av de gotländska inflyttarna att bosätta sig på landsbygden.
Plussocknarna finns spridda över ön med Tingstäde i topp, följt av Othem, Klinte, Hemse, Ardre, Östergarn, Västergarn, Lummelunda och Rute. Även Rone, Lärbro och Lau finns med bland de 22 områden med plussiffror.
Gotland erbjuder ett attraktivt boende. I flyttstudien 1992 noteras trivsel och naturen som positiva faktorer De som då flyttade till ön var ofta unga familjer i 30-årsåldern, men också i pensionsåren märks en inflyttningsökning.
Det finns också nu ett mönster att man flyttar till Gotland som relativt ung barnfamilj, och då gärna till landet. När sedan barnen växer upp och blir tonåringar bryter man ofta upp från landsbygdsboendet och flyttar till Visby. Detta mönster förklarar troligen delvis det stora inomregionala interna flyttnettot för Visby stad, kommenterar Lennart Andermo, utredningssekreterare vid regionala utvecklingsenheten, Rue.
Då Lennart Johansson, planeringsstrateg på ledningskontoret, informerade om den senaste flyttstatistiken vid Gotlands pensionärsråd diskuterades de bakomliggande orsakerna.
När personer flyttar till Gotland så vill man uppenbarligen bo på landsbygden. Däremot så flyttar man inom Gotland mot Visby. Varför det är så vet vi inte, men kanske är det livet på landet som lockar, eller så beror det på bostadsbrist i stan.
Internt flyttnetto 
Sett till nettoflytten externt per församling inom Gotland så dominerar nu alltså inte Visby. Inom Gotland flyttar däremot numera de flesta till Visby, men inte till närliggande Vibble eller Västerhejde.
Förr var nettoinflyttningen markant hög för Vibbleområdet, men så är det inte längre. Nu är det staden, innanför och runt murarna, som drar till sig flyttlassen och som lockar folk från landsbygden.
Sammantaget visar bilden av flyttnettot inom Gotland per församling bara på rejält positiva siffror för Visby stad med begränsning i söder mot Västerhejde och i norr mot Väskinde.
På plussidan för nettoflytten inom Gotland, men långt efter den markant största inflyttningen till Visby, urskiljer sig en dryg handfull församlingar. Det gäller då främst församlingarna kring Bro, Linde, Halla, Martebo, Gammelgarn och Träkumla.
Totalt flyttnetto
Sett till det totala flyttnettot från och till samt inom Gotland så domineras den positiva bilden stort av Visby med gräns vid Väskinde i norr och Västerhejde i söder.
Orsaken är att den inomregionala flyttningen, alltså flyttningen inom Gotland, är så mycket större än den externa, det vill säga inflyttningen från fastlandet till ön.
Betydligt lägre, men dock med totalnettoplus, uppvisar bland annat Linde, Bro, Martebo, Rute, Gammelgarn och Ala. Den positiva bilden av det totala flyttnettot är markant i församlingarna på östra Gotland, förutom Östergarn, liksom i de tre nordligaste församlingarna på ön.
Västerhejde med Vibble, Hangvar, Havdhem, Lokrume och Eksta hör till förlorarna totalt sett och ligger däremot ohjälpligt på statistikens botten när det gäller den gotländska totala nettoflytten per församling.
Britta Jacobsson, som är landsbygdsrådgivare med placering på Rue, har en personlig uppfattning om varför bilderna av flyttnettot externt, internt och totalt ser ut som de gör.
Man ser till mer än bara bostaden. Möjlighet att kunna ha husdjur, som hund, kaniner och häst hemmavid tycks vara mycket lockande för dem som har bott i storstäder.
Intressant är också den åldersgrupp som flyttar till landsbygden. Britta Jacobssons uppfattning är att det är barnfamiljer i 35-årsåldern, som uppskattar möjligheterna att bo på Gotland med frisk luft, nära till naturen och husdjur till barnen.
Men den äldre grupp av aktiva pensionärer som flyttar till Gotland bosätter sig nog sina tidigare sommarhus. Och de personer som startar verksamhet ute på landsbygden har i allmänhet någon tidigare relation till platsen, kanske ett sommarhus, nära vänner eller är återflyttare.
Av företagare som har varit i kontakt med Regionala utvecklingsenheten är det i huvudsak konsultföretag som har flyttat till Gotland.
Då har man valt att bosätta sig på Gotland främst av privata skäl och inte affärsmässiga. Man har sin konsultverksamhet på fastlandet men verkar från Gotland. De som vi är i kontakt med har funderingar runt lokaler, bidrag och sådana frågor som rör deras företagande, berättar Peter Bloom företagsstödjare vid Rue.