Förra landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård lägger just nu sista handen vid manuset till sina memoarer. Där avslöjar hon en del av det som hänt bakom kulisserna, men säger själv att hon inte vill vara elak utan hellre lyfta det som varit bra och hur det varit att slå sig fram som kvinna i en mansdominerad värld.
Flitens lampa lyser över skrivbord och pärmar där allt är sparat i noga ordning, från studenttiden fram till i dag.
– Sedan 1990 har jag också sparat alla mina kalendrar. Jag inser att det är dumt, men jag har nytta av det nu och jag ska ta hand om allt så att mina barn slipper städa upp efter mig, säger Cecilia Schelin Seidegård och förklarar hur memoarerna är ett sätt att döstäda.
Tanken att få berätta sin historia har hon burit i 20 år, men det var först förra hösten när hon slutade sitt inhopp som vikarierande landshövding i Kalmar som hon fick tid att börja skriva.
– Det var pandemi och tråkigt, jag skrev ett råmanus som jag skickade till olika förlag och Kaunitz-Olsson nappade snabbt, säger Cecilia Schelin Seidegård och berättar att drivkraften inte har varit att vara elak utan snarare att berätta hur det varit att jobba i motvind som kvinna i en mansdominerad värld.
Med boken vill hon lyfta de goda exempel hon mött:
– Under den mesta tiden var jag dessutom ensamstående med två barn. Jag brukar säga att man som kvinna inte är ensamstående utan enastående.
År 2000 utsågs Cecilia Schelin Seidegård till Sveriges mäktigaste affärskvinna av Veckans affärer.
Boken om Cecilia Schelin Seidegård, Sveriges mäktigaste affärskvinna år 2000, bjuder förstås på en hel del avslöjanden. Både från de nio åren som landshövding på Gotland och från tiden dessförinnan, då hon bland annat var sjukhuschef på Karolinska.
– Jag träffade Victoria första gången på Master Training i Stockholm när hon träffade Daniel. Vi tränade båda två på gymmet klockan 07 och vi var ganska ensamma i omklädningsrummet – det kändes väldigt privat och om det skriver jag också i boken, säger Cecilia Schelin Seidegård och berättar att Daniel var personlig tränare till kronprinsessan.
De nära kontakterna med kungafamiljen höll i sig och intensifierades under tiden som landshövding, där tycke uppstod från båda håll.
I fönstret hemma har Cecilia Schelin Seidegård fortfarande bilden av sig själv bredvid Ardalan Shekarabi och landets övriga landshövdingar.
Till andra avslöjanden i den kommande boken hör historien om hur en frisör kom att avgöra hur loggan till Karolinska skulle utformas. Och turerna kring när Cecilia Schelin Seidegård var med om en av världens största fusioner i sjukhusvärlden – när Huddinge och Karolinska sjukhuset för snart 20 år sedan slogs ihop till ett.
– Boken är en tidsresa men jag berättar också om tuffa grejer, och om hur det var att vara tjej. När jag gick ut i arbetslivet som fil.doktor i biokemi var jag ganska udda och jämställdheten såg inte alls ut som i dag, säger hon och berättar hur hon färgades av 1968-rörelsen och senare 1980-talets mer individualistiska syn.
Cecilia Schelin Seidegård berättar också om uppväxten på S:t Nicolaigatan i Visby, en miljö med klar segregation mellan småborgerligheten i innerstan och jämnåriga utanför muren. Där föddes hennes intresse för samhällsfrågor.
– Jag gick med i SSU för att få vara med på ungdomsgården på Specksrum. Jag levde i min lilla bubbla i innerstan och vi undvek att umgås med Länna-ungarna, säger hon.
År 2010 flyttade Cecilia Schelin Seidegård in som landshövding i residenset i sin barndomsstad. Som regeringens förlängda arm på ön hamnade hon i klinch med dåvarande statsministern och när hon tog parti för gotlänningarna i färjefrågan sågs det inte med blida ögon.
– Fredrik Reinfeldt blev förbannad på mig, och straffade mig för att han tyckte att jag var för mycket gotlänning. Reinfeldt hade väldigt känsliga tår, men jag tycker fortfarande att jag hade rätt, säger Cecilia Schelin Seidegård och berättar att detaljerna kring den stormen finns med i boken.
Cecilia Schelin Seidegård vill berätta sin sanning, hennes memoarer kommer ut lagom till årets Almedalsvecka.
Som myndighetsperson fick hon ibland klä skott för vad som hände i samhället.
– Flyktingvågen var jobbig, säger hon och berättar hur rasistiska krafter delade ut flygblad med hennes ansikte, varför hon begärde videoövervakning av residenset.
Ett kapitel i boken beskriver också striden i Ojnareskogen sommaren 2012.
– Det var en väldigt känslig fråga och jag kommer i detalj att beskriva vad som hände de dagarna. Jag ska berätta om beteenden som jag tycker är oacceptabla, och Nordkalk var en väldigt tuff part, säger Cecilia Schelin Seidegård och visar bilden på demonstrerande män och plakat med texten: "Hövdingen vill rasera kalkindustrin".
Vid striden i Ojnare fick Cecilia Schelin Seidegård klä skott för länsstyrelsens ställningstagande, vilket orsakade demonstrationer från de som värnade jobb och stenindustri.
Lagom till Almedalsveckan är det tänkt att boken ska komma ut med någon form av event och signering.
– Det finns en viss nervositet över att lämna ut så mycket av sig själv – och av andra. Men jag vill dela med mig av goda råd och lärdomar, säger hon.