-Vår bedömning är att det inte går att garantera att det finns tillräckligt mycket vatten på norra Gotland. På ett eller annat sätt måste vi kunna förse människor med vatten. Vem tar ansvar för vattentillgången? Den frågan måste vi ställa oss, säger Landshövding Marianne Samuelsson.
Hon uppfattar att tekniska nämnden har tittat mer utifrån perspektiven arbetstillfällen och tekniska möjligheter snarare än vattenfrågan. Men säger samtidigt att det inte är första gången som man går emot konsulten.
-Det märks att det finns en viss politisk viljeriktning i beslutet, fortsätter hon.
Det viktiga vattnet
Tekniska nämndens ordförande Kjell Skalberg (c) hävdar, trots det positiva beslutet för brytning, att nämnden tagit hänsyn till vattenfrågan:
-Vatten väger tyngre, men samtidigt går det ju inte att förneka att arbetstillfällen är viktiga. Man kan ju tycka att vi borde sagt nej till Nordkalk av taktiska skäl för att säkerställa vattentillgången, och jag är medveten om att beslutet talar emot det jag tycker. Men vår bedömning blev ändå att man kan förena Nordkalks intresse för kalk och kommunens efterfrågan på vatten.
Han säger att visst skulle ärendet ha kunnat remitteras tillbaka till Nordkalk en gång till, men menar att någon gång måste man ju sätta sig ner och svara ja eller nej. Han berättar att under mötet var det flera som ansåg den här frågan vara den största i sina politiska karriärer.
Intressen i konflikt
Tre miljöprövningar har lämnats in parallellt till Miljödomstolen. Tre intressen som är i konflikt med varandra. Det gäller Nordkalks brytning vid Ducker, Svenska Minerals önskan att utöka sin täktverksamhet vid Stucks samt kommunens önskan att vid Bästeträsk ta vatten för den allmänna vattenförsörjningen.
-Det är helt klart att dessa tre är i konflikt, och det går inte att släppa fram både Svenska Mineral och Nordkalk utan att ordentligt riskera Bästeträsk, säger Skalberg.
Det finns bara ett krav för att Nordkalk ska få bryta, menar Skalberg, och det är en slags ekonomisk säkerhet som Nordkalk får punga ut med för eventuella skador vid återställningen av täkten efter avslutad brytning. Nordkalk har sagt att fem miljoner kronor vore en rimlig summa, men kravet från tekniska nämnden är att det beloppet höjs väsentligt.