Lång väntan på svar

På valborgsmässoaftonen togs de allra sista gotländska almsticklingarna innan knoppsprickningen slog ut helt. Om fyra år får vi svaret om de är resistenta mot almsjukan.

Inga-Lena Östbrant i färd med att ta de allra sista sticklingarna i Vallstena.

Inga-Lena Östbrant i färd med att ta de allra sista sticklingarna i Vallstena.

Foto: Eva HC Nyström

Gotland2012-05-01 16:05

Inga-Lena Östbrant är forskarstuderande och doktorand vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Hon forskar på deltid, 75 procent, och arbetar 25 procent vid Skogsstyrelsen. Hennes forskning gäller almen och almsjukan på Gotland.
- Jag arbetar med att se om det finns resistenta almar i de kloner som klarat sig från almsjukan, säger Inga-Lena Östbrant.

Hon berättar att hon i dagarna arbetat med att ta vedartade sticklingar från sju olika platser som drabbats hårt av almsjukan men där vissa träd märkligt nog klarat sig. Sticklingarna har tagits enbart i Vallstena och i Roma. Att vissa träd klarat sig där trots att de står nära sjuka träd är en gåta. 
- Jag vill inte bara se om det finns resistenta almar utan även vilken typ av almsjuka vi har på Gotland. Ingen har heller tidigare tittat på om almsjukan på Gotland är aggressiv eller mindre aggressiv, säger Inga-Lena Östbrant.

Arbetet med att kartlägga almsjukans DNA och att driva upp de sticklingar som tagits för att sedan injicera dem med den svamp som orsakar almsjukan innebär en väntan. I flera år.

Men Inga-Lena Östbrant är villig att vänta. Hon brinner för att hitta svar, förklaringar och helst botemedel mot den mycket allvarliga almsjukan.
Så här beskriver hon ett Gotland utan alm och utan ask som även den är hårt drabbad - av askskottssjukan:
- Jag lägger personligen ner ett stort engagemang för den här frågan. Försvinner almen och asken på Gotland då försvinner våra synliga kulturyttringar ända sedan stenåldern. En stor del av våra ängen består av alm och ask. Om de försvann skulle hela landskapsbilden förändras drastiskt, det skulle bli ganska tomt!

Inga-Lena Östbrant fortsätter:
- För många gotlänningar betyder träden mycket. Att meddela någon att deras träd är sjuka kan vara tungt. Man ska tänka på att om träden inte fanns så skulle inte heller människan finnas. Så enkelt är det.

Igår hämtade alltså Inga-Lena Östbrant in de sista sticklingarna som fördes direkt till kommunens växthus för att snabbt sättas i jord för att börja rota sig.
Om tre-fyra år får vi svaret om Gotland har almar som är motståndskraftiga mot almsjukan.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!