Länsmuseet får bryta kalksten till flistak!
För att värna den gotländska byggnadstraditionen tvingas Länsmuseet ibland vidta ovanliga åtgärder. Den senaste, och mest udda, är att starta en bergtäkt.Museet har av Länsstyrelsen fått tillstånd att bryta kalksten till flistak vid Millklint i Gammelgarn.
En rad stora projekt väntar. Länsmuseet begärde därför i slutet av förra året att få bryta kalksten i Gammelgarn. I Lau finns två stora tvåvåningshus som ska återfå sina flistak. Vid Botvide täcks taket än så länge med pannplåt, och vid Sunnkörke, där hela taket restaurerats, ligger provisorisk plåt i väntan på kalkflis. Vid Histilles i Kräklingbo finns också en tvåvåningsbyggnad, där eternit ersatt kalkstenen.
Men först på tur står sex strandbodar vid Vitvärs fiskeläge. Där börjar bristen på kalkflis bli synlig.
Man har tvingats ersätta sprucken sten med plåt eller papp, men för att det ska se snyggt ut har man lagt kvarvarande flis på framsidan av taket, berättar byggnadsantikvarie Stefan Haase.
<span class=MR>"Bra takmaterial"</span>
Täkten vid Millklint blir i mycket blygsam omfattning. Själva brottet blir bara 15x15 meter, och med avläggningsytor omfattar tillståndet 900 kvadratmeter.
Tillståndet gäller i tio år, och under den tiden får maximalt 600 kubikmeter sten brytas. Av den mängden går troligen bara hälften att använda som takflis. Resten går dock inte till spillo, utan kan användas till exempelvis stenvastar.
Vid Millklint bröts den kalksten som förr användes till flistak. På östra Gotland, från Norrlanda och söderut till Lau, var det vanligt att lägga flistak av kalksten fram till mitten av 1800-talet, då man började använda andra takmaterial.
Flistak väger mycket, men är egentligen ett bra takmaterial. Det håller länge. Problemet är sprickor, berättar Stefan Haase.
Kalkstenen vid Millklint är bra, eftersom den är kärnig och så tunt skiktad att den passar som flistak.
<span class=MR>Sandsten på Sudret</span>
På södra Gotland lades flistaken med sandsten. Flera av de bevarade taken har restaureras på senare tid, bland annat det vid Bottarve i Vamlingbo.
När det gäller brytning av sandsten har det funnits privata initiativ, så museet har inte behövt starta någon egen täktverksamhet, säger Stefan Haase.
Men när det gäller kalkflis är omfattningen så liten, att brytning aldrig kan bli kommersiellt gångbar. Därför måste museet gå in.
Att lägga sandsten på de tak som haft kalksten kan inte Stefan Haase tänka sig:
Det vore kulturhistoriskt fel. Taken med kalkflis hade sitt bestämda område.
Stefan Haase kan tänka sig att den som ansöker om att få lägga kalksten på taket och har en kulturhistoriskt intressant byggnad kan få sten från museet gratis.
<span class=MR>Ardre kulturcentrum</span>
Dan Andersson, Ardre, kommer att svara för brytningen av stenen vid Millklint. Därmed blir Ardre något av ett centrum inom området kulturhistorisk takbeläggning. I Ardre finns även Lars Olsson, som de senaste åren tillverkat takspån vid sin egen såg vid Petsarve.
Så jobbar vi med nyheter