Länsstyrelsen vill behålla stämpeln "svårföryngrat"

Hela Gotlands län är sedan mycket länge klassat som område med svårföryngrad skog.
Begreppet infördes i svensk skogslagstiftning genom 1923 års skogsvårdslag. Förutom på Öland och Gotland finns svårföryngrad skog i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län.

Tillstånd krävs
För områden som har det som kallas svårföryngrad skog gäller särskilda regler. Så fort en skogsägare vill göra en slutavverkning skall han ansöka hos den skogsvårdande myndigheten - på Gotland länsstyrelsen - om tillstånd till avverkningen.
I områden med "friskog" räcker det med en anmälan till myndigheten och det är en ganskas stor skillnad.
Det är i samband med ansökan om tillstånd för slutavverkning som skogsbruksenheten på länsstyrelsen har möjlighet att agera. Det kan ske genom rådgivning om hur man på det aktuella hygget gör bäst för att få ny skog att växa. Man har också möjlighet att följa upp hur resultatet blir.
Det händer också, fast sällan, att länsstyrelsens skogsbruksenhet nekar avverkningstillstånd. Det sker 2-3 gånger om året.
- Då handlar det om områden där vi ser det som oerhört svårt att få till ny skog, säger Ingmar Danielsson på länsstyrelsen.
Länsstyrelsens nej-svar brukar inte leda till några kontroverser utan skogsägaren är medveten om svårigheterna och "köper" länsstyrelsens förklaring.

Utnyttjade skogar
Det finns flera olika orsaker att framhålla som förklaringar till att ön har så svårföryngrad skog.
En av orsakerna ligger långt tillbaka i tiden.
Då var skogen utsatt för ett nyttjande som närmast kan liknas vid rovdrift. Det gick åt stora mängder ved vid bränning av tjära och i samband med kalkframställning.
Skogsskövlingen var svårast i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Satsningarna på föryngring var i många fall obefintliga. Skogen har ännu sviter efter denna hårda tid.
Det skogsbete som pågick ändå fram till 1950-talet har också bidragit till att vissa skogar är glesa och har frodigt gräs.
Det som i stor utsträckning bidrar till att det är svårt att få ny skog att växa är den vanliga försommartorkan, det stora snytbaggetrycket och de ofta tunna jordtäckena där skogsmarken har lågt näringsinnehåll.
Som länsstyrelsen ser det finns det inget som förändrats i så måtto att det blivit lättare att etablera ny skog på ön.

Inte bara produktion
En av motiveringarna för att på Gotland behålla begreppet "svårföryngrad skog" och därmed ansökningsförfarandet vid slutavverkning är att det är bästa sättet om man vill bibehålla en god föryngringsnivå.Tittar man på andra saker än den rena virkesproduktionen ser man att Gotland tillhör de områden i landet som har den största tätheten av områden med höga naturvärden, nyckelbiotoper samt forn- och kulturlämningar. Ett slopande av stämpeln "svårföryngrat" kan leda till sämre möjligheter att säkra ett fullgott skydd för natur och kulturmiljövärden, framhåller länsstyrelsen.
Efter att ha ägnat en tid år att samla fakta har Skogsstyrelsen kommit fram till att det är tveksamt om gränsen för svårföryngrad skog bör avvecklas. En stor del av den svårföryngrade skogen är fjällnära och konsekvenserna för rennäringen skulle bli påtaglig om gränsen avskaffas, anser Skogsstyrelsen.
Skogsbruket skulle också drabbas av administrativt merarbete eftersom alla avverkningsanmälningar måste redovisa vilken hänsyn som tas till rennäringen. En viss risk finns också att hänsyn till naturvärden och kulturmiljö skulle försämras på Gotland och Öland, skriver skogsstyrelsen i sin rapport.