Thomas Sundström var tvungen att skicka in ett cv innan han fick godkänt från upphovsmakarna.
Efter tre veckor av repetitioner är humöret på botten. Länsteaterchefen Thomas Sundström, som regisserar "Föreställningen som havererar", använder faktiskt de orden på träffen som media kallats till.
Han utvecklar:
– Det är inte kul att repa en komedi, så är det bara. Det är så mycket matematik i det, som Andreas (Nilsson, en av skådespelarna i ensemblen, reds anm) brukar säga. Är det inte perfekt så faller allting platt.
Av dekoren och rekvisitan hade man kunnat tro att teaterns höstsatsning är en klassisk pusseldeckare i herrgårdsmiljö, men skenet bedrar. "Föreställningen som havererar" handlar om ett teatersällskap – ett ganska uselt sådant – som försöker sätta upp en pjäs i Agatha Christies anda. Ett stycke metateater alltså, där komiken får näring av allt som går fel under föreställningens gång.
"The play that goes wrong" heter den i original och uppsättningar av den har gjort succé på såväl West End i London som på Broadway.
– Gruppen som skrivit pjäsen, Mischief Theatre, kan väl beskrivas som Englands svar på Grotesco. De har gjort flera i samma stil, men det här är den första, och bästa, säger Thomas Sundström.
Ett exempel på humorn: En medvetslös Anna Jankert måste bäras från scen efter en misslyckad teatersmocka.
Att komma över rättigheterna var inte det lättaste. Upphovsmännen har nämligen en väldigt bestämd bild av hur deras skapelse ska haverera.
– Under mina år som teaterchef har jag aldrig varit med om något liknande. Vi har fria händer när det gäller skådespeleriet och regin, men allt det visuella är mycket hårt hållet. Vi har varit tvungna att skicka färgprover och skisser på kläder, dekor, allt som har med det visuella att göra, för godkännande. Affischen som vi tagit fram, den har säkert gått tio gånger fram och tillbaka mellan oss och dem. De kan till exempel tycka det är fel färg på slipsen, säger Thomas Sundström, som dessutom var tvungen att skicka in ett cv för att få rättigheterna.
I ensemblen finns flera ansikten som vi är vana att se på länsteatern, däribland Lennart Bäck, Anna Jankert, Andreas Nilsson och Lena Bogegård. Här finns också Stefan Marling, på senare år konstnärlig ledare och regissör på Romateatern, som härmed alltså gör comeback som skådespelare.
– Ensemblens snittålder är ovanligt hög för att vara Länsteatern på Gotland. Det har att göra med det där jag pratade om tidigare, att komedi kan vara oerhört svårt, eftersom det är så mycket som ska klaffa. Jag insåg tidigt att jag behövde en rutinerad skara skådespelare som verkligen klarar av det där, säger Thomas Sundström.
Många års samlad scenvana ryms på länsteaterns scen den här gången. "Jag insåg tidigt att jag behövde en rutinerad skara skådespelare som verkligen klarar av det där."
Att humöret skulle vara på botten märks inte direkt när gänget spelar upp några scener för pressen. Det skrattas friskt när Lennart Bäck och de andra med flit bommar entréer, slaktar repliker och spelar över.
Men allt är inte bara garv. Det finns också en allvarlig kärna i "Föreställingen som havererar", understryker skådespelaren Tomas Lindström efteråt.
– Det kommer fram mer och mer under föreställningens gång, att det finns en seriös sida också. Någonstans handlar det om människor som aldrig ger upp, trots att allt går åt helvete och trots att andra kan tycka att nu vore det väl läge att lägga av, säger han.
– Och kanske kan det som ett statement från teatern. Kulturvärden går in i hårda tider nu och någon kanske tänker att vi bara borde lägga oss ner och dö. Men nej, så funkar vi inte. The show must go on, vi ger oss inte.