Strax före jul skickade det regionala skyddsombudet in en så kallad ”6:6a” till Arbetsmiljöverket, det vill säga en begäran om att arbetsgivaren ska gå in med insatser för att förbättra arbetsmiljön.
Skrivelsen andas uppgivenhet: ”Företaget har sista året stängt dörren för mig som RSO (regionalt skyddsombud), personalen beskriver sig som desperata då det förekommer kränkningar och särbehandling, viss del av personalen får ingen inbjudan till möten, julbord etc.”
I korrespondensen med företagets ledning listar skyddsombudet en lång rad påstådda problem på arbetsplatsen. Bland de allvarligare anklagelserna finns chefer ”som hotar, smutskastar och startar konflikter mellan arbetstagare” och att vissa anställda kan jobba så mycket som 36 timmar i sträck.
I företagets svar uttrycks förvåning: ”Att flera anställda vittnar om att det förekommer särbehandling samt att de bett om åtgärder är nytt för oss.” Samtidigt understryker man att nya rutiner för hur kränkande särbehandling ska hanteras håller på att tas fram. Dessutom, skriver företagets representant, ska man ta hjälp från en extern HR-konsult för att gå till botten med saken.
Men det regionala skyddsombudet, som alltså sitter på annan ort, är inte nöjd med denna försäkran – och det är därför han tar ärendet vidare till Arbetsmiljöverket. ”Jag ville ha ett svar på handlingsplan och datum men de har inte återkommit varken på mail eller telefon”, konstaterar han.