- Det är alltid trevligt att få sätta sådana här på hyllan i tv-rummet. Det är många människor som går omkring och aldrig gör något avtryck som visar att de har funnits till. Jag kommer att lämna mycket efter mig: guldplattor, Guldklavar, Grammisar. Det känns bra, säger Olle Jönsson dagen efter galan.
Men det är mycket hårt slit som ligger bakom alla utmärkelserna, påpekar han:
- Man betalar ju ett pris för det med sena nätter, många resor, inte så mycket sömn. Men skulle jag ha levt om livet så skulle jag ha levt likadant igen, för sådan är man ju som människa.
Det här var tredje gången Olle Jönsson utsågs till årets sångare. Han tar gärna emot fler Guldklavar kommande år.
- Det finns en hel del dansbandssångare i Sverige som gärna skulle vilja ha priset. Men samtidigt så tycker jag att om jag inte blir sämre till nästa år så ska jag vinna det då med.
Hur har du lyckats hålla rösten i så fin form i 45 år?
- Jag har levt väldigt osunt, det är väl det... (skratt) Jag röker, sover för lite emellanåt, äter fel mat och är dålig på att träna. Egentligen är det mycket som talar emot att jag skulle ha en bra röst, men det har jag. Det är samma sak som att humlor inte ska kunna flyga, men de flyger ju ändå.