"Lika chockad varje gång"

Familjen bodde i en liten hydda på cirka tio kvadratmeter. Ute på gården fanns ett litet kök på fem kvadratmeter och en liten toalett med tre provisoriska halvväggar. Där inne fick man göra sina behov direkt på marken.
- Inne i hyddan hade mamman och pappan en madrass att ligga på men barnen låg på jordgolvet och hyddan var avdelad med en vägg mellan barn och föräldrar. Man tycker ju att det borde vara tvärtom. Barnen behöver sova ordentligt om de ska orka gå i skolan på dagarna.

Ordnade madrasser till barnen
Boy och hans reskamrater ordnade genast så att barnen fick ett par madrasser att ligga på. De köpte skor till barnen och kortbyxor till Sospiter samt en del andra presenter och hushållsartiklar.
- Jag ska kontrollera att de verkligen har madrasserna kvar, att de inte har sålt dem på torgmarknaden eller något, säger Boy.
Sospiters lillasyster, Jetruda, som hade fyllt sju år, hade ännu inte fått börja skolan.
- Vi pratade med pappan som lovade att hon skulle skrivas in före jul.

Tvingades sälja geten
Familjen hade haft en get som de tvingades sälja när pappan fick en svår infektion i benet som inte vill läka.
- Benet var fortfarande infekterat och han kunde knappt gå. Vi ordnade så att de fick penicillin också. Och nu hade han planer på att börja odla tomater. Han är ju bonde men det går knappast att odla något på de torra åkrarna.
Sospiter hade en halvtimmes gångväg till skolan. Det finns inga skolbussar och för övrigt inte heller någon väg. De enda fordon som man kan ta sig fram med är jeepar.
- Vi besökte den kooperativa banken, Mikro, där Plan och pappa Pastory satt in de 130 000 shilling som får röras om ett år och de kan få låna till huset eller till vad som behövs. Även de pengar som skolan fick, 500 000 shilling sattes in på Mikro bank och Plan skrev på tillsammans med en representant för skolrådet.

40 timmar med buss
Plan är en internationell organisation som jobbar med barn över hela världen, i 60 länder. Det är till denna organisation som fadderpengarna går och det är de som sedan ser till att de kommer ut till respektive familjer och skolor. I den skola som Sospiter går finns 700 elever, varav 200 är sponsrade av Plan.
Resan till byn, Mwanza, där familjen bor, cirka 130 mil från Dar es Salaam, tog 40 timmar med buss och tåg.
- Det var en upplevelse att åka tåg som drogs av ett stort diesellok och hade sexton vagnar som kom från Storbritannien, tidigt 60-tal. Toaletterna bestod av ett hål i golvet och under resan såg vi stor fattigdom, dåliga bostäder och torka. Det var mitt i natten när vi kom fram och mörkret stod som en vägg framför oss. Men vi fick tag i en taxi som tog oss till hotellet som vi skulle bo på.

Slutar aldrig jobba för medmänniskorna
Boy har mycket att berätta om sitt besök i Tanzania och nu ska han ut och berätta om sina upplevelser, samtidigt som han ständigt samlar in pengar till sin fadderverksamhet. Han har fått bidrag från privatpersoner och speciellt nämner han Helny Falk som har skänkt en stor slant till verksamheten. Med på resan till Tanzania var Gunnar Öberg, Gösta Holmström och Helge Thomsson.
- Nu har jag fått en bild av verkligheten och nu skall jag fortsätta jobba vidare med mitt projekt, säger Boy Larsson, som aldrig kommer att sluta jobba för sina medmänniskor.