Linda Leino jobbar som receptarie på Apoteket hjärtat vid Ica Maxi i Visby, ett jobb hon tog efter 20 år som lärare.
Med vit rock över axlarna lossar hon på instruktionslappen och klistrar den på medicinförpackningen, innan hon sträcker sig efter en ny kartong i en av de utdragbara lådorna i den vita väggen.
Sedan årsskiftet är Linda Leino receptarie på Apoteket hjärtat intill Ica Maxi i Visby. Och hon trivs.
– Det är en lättnad, för jag märker att jag kommer hem om kvällarna och är klar med jobbet. Jag är inte längre frustrerad, ledsen och irriterad på systemet. Samtidigt har jag sorg, i mitt hjärta kommer jag alltid att vara lärare, säger hon.
Linda Leino är en av 218 utbildade lärare på Gotland som lämnat yrket. Hon tog klivet efter över 20 år som lärare i olika skolor på Gotland. Mest har hon jobbat som mattelärare på Solbergaskolan med mindre stödgrupper.
Droppen för henne var när hennes grupp för dem i behov av mest hjälp växte till tretton elever. Hon hade föreslagit åtta.
– Då sa jag till min chef att jag gör ingen skillnad längre. Jag får dem i år nio nu och många kan inte de fyra räknesätten ens. Det som behövs är adekvat hjälp, hjälp på riktigt, från årskurs ett eller två, säger Linda Leino.
Men alla 218 som lämnat yrket har inte gjort det av anledningarna Linda Leino anger. Vi har pratat med tre andra före detta lärare som alla haft sina unika anledningar. En av dem, som inte velat medverka, påpekar att lönerna är låga och att det är svårt att arbeta upp en bra pension, men att han egentligen trivdes väldigt bra i klassrummet. En annan lämnade för ett annat yrke som han såg som ett kall.
Mårten Sahlin hade hunnit med att vara NO-lärare, förstelärare och biträdande rektor i Romaskolan innan han började på Fenomenalen.
Mårten Sahlin är den tredje och jobbade många år som NO-lärare på Romaskolan, men är sedan förra hösten enhetschef på Fenomenalen Science Center i Visby. Han påpekar att läraryrket emellanåt är tufft och att det var i en sådan period han valde att lämna. Men det var inte den främsta orsaken.
– Jag hade nog varit lärare fortfarande om jag inte hade fått ett så fint erbjudande. För det är ett så fantastiskt viktigt yrke, och det ger en mycket tillbaka. Att få se unga människor växa och bli klokare. Det är en liten sorg att inte vara lärare, men på Fenomenalen är jag fortfarande i utbildningsbranschen, säger han.
Skulle du kunna lockas tillbaka till skolan?
– Det är inte omöjligt, säger Mårten Sahlin.
Men Linda Leino, som har ungefär tio år till pensionen, tror inte på en comeback bakom katedern.
Vad skulle krävas?
– Den dagen man kan se att politiken menar allvar med att satsa på svensk skola igen. I det ligger att den ska vara statlig, vi kommer aldrig få en jämlik skola så länga det ligger på regionernas bord. Jag fattar inte hur de tänkte, säger hon.
Linda Leino jobbar som receptarie på Apoteket hjärtat vid Ica Maxi i Visby, ett jobb hon tog efter 20 år som lärare.
Hon riktar inte sin kritik huvudsakligen mot sin rektor eller ens Region Gotland. Skolan är underfinansierad och har gått i fel riktning i många år, menar hon. Något som i slutändan är flera regeringars ansvar. Hon tar upp både kommunaliseringen av skolan, friskolereformen och dagens betygssystem som snedsteg som banat vägen för dagens situation med en segregerad skola som inte lyckas jämna ut skillnaderna i förutsättningar för eleverna.
– Många av Sveriges unga mår dåligt i dag och jag är helt övertygad om att skolan ligger bakom en stor del av det. Där finns det forskning som säger att ska vi öka välmåendet och minska kriminaliteten då ska vi se till att våra barn lyckas i skolan. Det är enkomt den största preventiva grejen du kan sätta in och det skär de ner på, säger hon med en nickning mot regeringens höstbudget som inte kompenserar kommunerna och regionerna för hela deras underskott.