Mats Linder är smålänningen som skriver ledare i Gotlands Allehanda. För honom är det närmast ett kall att ha åsikter, får han inte utlopp för sitt tyckande får han heller ingen sinnesfrid.
ALLEHANDA
Läsare av GT får honom inte dagligdags på köksbordet, där hamnar istället Folkbladets Erik Fransson och Gotlänningens Eva Bofride, vilka intervjuades i lördagens blad
Men han finns i periferin och i den lokala debatten, Mats Linder.
I 15 år har han skrivit ledare med moderata förtecken i Gotlands Allehanda. Den 1 januari 2007 flyttade han till ön som vikarie för Rolf K Nilsson som då satt i riksdagen.
– Sedan kom han aldrig tillbaka och jag är kvar här än, säger Mats Linder.
Han är smålänning av börd och ohejdad vana, rötterna djupt i moränen. Uppvuxen i Värnamo är han, föräldrarna var folkskollärare.
Nu är han sällan där längre, han har ingenting kvar i bygden.
När han flyttade till ön hade han gedigen mediabakgrund; Smålands-Posten, Svenska Dagbladet och Finanstidningen. Den sistnämnda var Stenbecks försök att utmana mäktiga Dagens Industri.
I alla dessa blad skrev Linder politiska ledare i moderat anda men med armlängds avstånd till partiet. Så är det än i dag.
Att delge sina åsikter i bladet är ett sätt för Mats Linder att behålla sinnesfriden.
Gotland var för honom när han kom nytt, fräscht. På sätt och vis, säger han, var det enklare att hitta idéer och vinklar till sitt tyckande då.
Som nyinflyttad tyckte han sig se strukturer som andra möjligen hemmablinda sällan såg.
– Med åren blir det mer och mer svårt med inspirationen, ibland får man skrapa ordentligt för att hitta något bra ämne.
Han söker i nyhetsflödet och i samhällsdebatten i stort, i viss mån tar han upp sina egna funderingar. Det är en ständigt pågående process som är enklare och förmodligen också mer komplicerad än många tror, som han uttrycker det.
Vilka särskilda ämnen brinner du för?
– Jag försöker skriva om det som berör oss här på Gotland. Stenbrytningen, färjetrafiken, omsorgen. Det är mitt fokus, skulle jag säga. Ofta får jag positiv respons, de som blir arga håller det kanske för sig själv för jag märker inte mycket av det.
Mats Linder är Gotlands Allehandas politiske chefredaktör sedan 1 januari 2008.
När jag intervjuade Folkbladets Erik Fransson till en artikel publicerad tidigare i veckan sade han att ”det är kul att skälla på borgarna”. Jag ställer motsvarande fråga till Linder:
Är det kul att skälla på Socialdemokraterna?
– Nja, säger han. Eva och "Frasse" kan ju driva en annan debatt i och med att de är publicerade i samma tidning. Där hamnar jag lite utanför. Att bara se ena halvan, så att säga, är inte så givande för läsarna. Men det är klart, hittar jag en formulering som har bäring, då kan det vara roligt.
En gång skrev han så här, Linder: "Jag ska i denna kommentar till Erik Franssons text trots allt försöka visa mer återhållsamhet och mer gott humör än han förtjänar, istället för att be honom köra upp sitt X i sin Y".
Jodå, mustigt kan det vara.
Erik Fransson, Eva Bofride och Mats Linder, Gotlands Medias tre ledarskribenter.
Att skriva politiska ledare och att ständigt ha en åsikt fungerar för Mats Linder närmast terapeutiskt.
Han märker det under perioder när han inte finns i spalterna.
– Jag kan börja kasta kuddar på tv:n, det är som jag måste få utlopp för den där gnälliga och gubbiga personen inom mig. Det är bra för sinnesfriden att få ha en åsikt om stort och smått.
På sistone har han riktat fokus mot sig själv, hyddan hade blivit alltför voluminös så han trappade ner på maten och har nu, säger han med viss stolthet, gått ner 16 kilo.
24 är för all del kvar för att nå målet, men han är på god väg.
Har det något med sossarna att göra?
– Haha, nej, så stor är inte irritationen att det påverkat aptiten. Det här har jag fått sköta på egen hand.