Liten kvist blir stort träd

Kjell-Ove "Kolle" Larsson på Visby plantskola är en av de få på ön som tillverkar plantor till försäljning. Företaget har funnits sedan slutet av 1920-talet, då på nuvarande Gråbo. 1963 flyttade man verksamheten till Västerhejde. Kolle sköter ruljangsen sedan 1989, men har fortfarande hjälp av sin 85-årige far Karl-Erik.
Varje år gör de, som ett av fåtal företag i Sverige, mellan 10 och 15 tusen nya rosplantor. De ockuleras direkt på åkern i augusti, och knopparna ("ögonen") som då sätts på en grundstam tas från fjolårets plantor. Drygt 250 olika sorter finns i sortimentet.
Ett 70-tal fruktträdsorter tillverkar de också genom ympning eller ockulering, samt en del buskar i mån av tid. Barr- och klängväxter och udda arter tar de hem från andra plantskolor.
- Fast persika och mandelträd ockulerar jag själv, och ibland hjälper jag privatpersoner som kommer med någon udda sort som de vill göra mer av, berättar Kolle.
På plantskolan förökar han växterna vegetativt. Det är alltså när man tar en liten växtdel från en moderplanta och får en kopia av den. Fröförökning däremot är generativ, och då varierar avkomman mer.
Nu när löven fallit är det tid att ta vedartade sticklingar. Eftersom Kolle sällan hinner göra det förrän under vintern brukar han förvara sticklingarna buntvis jordslagna, snett stående i en låda med sand till våren. Sticklingarna kan också sättas direkt en och en i mager, sandblandad jord på någon decimeters avstånd, men det finns risk att tjäle lyfter dem under vintern. Efter att sen ha rotat sig och börjat växa under sommaren planteras de om till hösten.
Sticklingen klipps från ett årsskott som förvedats och blivit hårt. Varje bit ska klippas under en knopp, vara 15 till 20 centimeter lång och stickas djupt så att endast ett par, tre knoppar lämnas över jordytan.

Under sommaren tas örtartade sticklingar. Det är vårens tillväxt som då används, antingen gröna skott i början av sommaren eller lite hårdare, halvmogna sticklingar senare på sommaren.
- De ska vara mjuka, men inte som snor, brukar Kolle säga.
Men redan under våren är det ympning som gäller. Nu under november klipper Kolle av årsskott, så kallat ympris, från plommon och körsbär. Också äpple och päron kan tas nu, eller i februari. De förvaras i kyl eller nergrävda på frostfritt djup till i mars, då nya träd görs av ympar som sammanfogas med grundstammar. Alternativt tills saven stiger i träden i slutet av april, början av maj, då det är dags att ympa på grenar i större träd av samma släkte. Olika sorter kan samsas på samma träd.
Skarvympning kallar Kolle den metod han mest praktiserar på plantskolan. Av årsskotten skärs med ett snett snitt ympar med tre knoppar. De fästs med gummiband, eller bast, mot ett motsvarande snitt på grundstammen så att kambium möter kambium, alltså det gröna skikt under barken där tillväxthormon finns. Ytorna täcks med ympvax eller lackbalsam, och sen växer ympen förhoppningsvis fast.

Liten kvist blir stort träd

På plantskolor arbetar proffsen med att göra nya växter. Men för var och en som vill göra en egen buske eller träd finns flera tillfällen under året att ta sticklingar eller prova andra förökningsmetoder.