Livet bjöd John på många turer
De många skrattrynkorna spelar i ansiktet på prästen John Andersson när han sitter och berättar. De lindblomsgröna stolarna runt bordet har han snickrat liksom bordet han vilar armarna på.
Den 11 juni prästvigdes han också, det var 1989. Pensionerad från komministertjänsten i Roma pastorat blir han den 12 juni i år. Sen blir det årets semester, sparad semester, lite vigslar i sommar och fram i höst slutar han.
Det var många turer i livet, avstickare och genvägar, småstigar och större huvudleder innan han började studera till präst 1985.
Alla dessa livets vägar och stigar som gav honom erfarenhet. Han provade på att vara polis hemma i Värmland. Där blev han även folkpartiombudsman och när han flyttade till Gotland 1969 så var det till en sådan tjänst han kom i Visby.
Sen blev det 15 år som tjänsteman på länsarbetsnämnden, Amu och Ami innan teologistudierna tog fart.
Kyrkligheten fanns
Kyrkligheten fanns i hemmet i Värmland och den har följt John Andersson.
Hemmavid fanns ett berg och på det ett flyttblock.
- Där lekte jag präst när jag gick och läste, säger John. Så jag sa där jag stod med flyttblocket som altaren att "Herren är i sitt heliga tempel".
Gång på gång kommer han tillbaka till minnen där hans far finns med, far som kunde psalmer utantill, far som hade med sig kristenheten i vardagen och fars tankar som också blev sonens tankar.
Betydande film
En milstolpe vid Johns väg blev den film som hans konfirmandpräst visade en kväll.
- Han poängterade att det var en kristen film så vi skulle få se den, för film var annars synd därhemma, säger John.
Så kom han den kvällen för första gången i kontakt med Rune Lindströms Himlaspelen. Ett skådespel som fångade värmlänningen John. Han såg det sedan i original i Dalarna och så småningom skulle han spela upp det helt själv inför publik vid många tillfällen.
Där liksom vid så många andra tillfällen ger John prov på sin förmåga att kunna så mycket utantill. Han kan läsa några strofer av Dan Andersson eller något som just passar .Det kan vara ur Himlaspelen eller något annat verk.
- För en diktares fyra rader kan säga mer än ett A4-ark, tycker John.
Han får ögonkontakt med folk och det som sägs blir mera levande med naturliga gester till.
- Jag kan inte står och läsa i en bok och titta upp då och då, säger han. Då finns inte kontakten där för mej.
Men den finns där både i glädje och sorg när han väljer de dikter som passar för tillfället. För även om han har sina församlingsbor i Barlingbo, Endre och Hejdeby så har John Andersson blivit en glädjens präst genom att förrätta många vigslar och en sorgetröstande präst där mångas önskan är att han skall förrätta jordfästningen.
Förrättningspräst
- Det var nån som undrade om jag skulle bli en sån där förrättningspräst, säger John. Men jag tycker inte det är något negativt. Jag träffar fler och kan evangelisera för då än jag gör i kyrkan på söndagarna, byta ett ord eller fler, en del personer känner jag, en del är nya ansikten. Jag tycker det varit stort att få vara förrättningspräst och samtidigt ha kvar tjänsten i församlingarna.
Egentligen skulle han ha gått i pension i fjol, men då kände han sig inte riktigt mentalt förberedd.
- Det kom så plötsligt då, säger han. Nu har jag vant mig och nu ser jag framför mig arbetet med vår stuga vid Lickershamn, där jag skall bygga.
Han talar hellre om ord och tankar än om predikan och någon högtravande avskedspredikan blir det inte av John Andersson. Han kanske stannar upp på livsvägen, tar tillfället i akt att sätta sig ner en stund vid rastplatsen - njuta av det vackra i naturen just mellan hägg och syrén.
Så jobbar vi med nyheter