Livslång kärlek till russ

Så här lyder motiveringen för Börje Johansson:För det fantastiska arbete han utför och leder som tillsynsman sedan 20 år på Lojsta hed, ett ideellt arbete i Gotlandsrussets tjänst, som samtidigt för den gamla traditionen med "russ på skogen" vidare i modern tid.
Tilläggas skall att han utfört och utför en stor gärning även inom den russavel som bedrivs utanför heden. Han har sett hur man koncentrerat aveln till ett fåtal hingstar som enligt hans mening får för stor dominans och den utvecklingen försöker han motverka hemma på gården. Där har han nu en mängd hästar, nästan lika många som på Lojsta hed.
Jag vill att alla grenar på äppelträdet skall vara kvar, förklarar han sin inställning till avelsarbetet..
Bara russ
Intresset för avel har han alltid haft och det har gällt även andra djurslag än hästar, men det är ingen tvekan om att hästintresset är det största och bland hästarna är det Gotlandsrusset som är det mest intressanta för Börje. Följaktligen är det numera bara russ som gnäggar vid Gardsby. Tidigare var det "alla möjliga raser".
Har man nu så att säga Börje på tråden kan man inte låta bli att komma in på den fråga som ligger i tiden när det gäller "skogsbaggarna"på Lojsta hed, nämligen myndigheternas krav på att även dessa djur skall omfattas av kravet på ligghall. Det har framgått tidigare i spalterna att Börje säger ett mycket klart nej till detta krav.
Engagemanget i den frågan är stort, mycket stort. Och det förefaller inte vara någon som håller med paragrafryttarna. En ligghall är inte bara onödig, den är faktiskt ett hot mot framtiden för den här lilla stammen av frilevande djur, som har tusenåriga anor.
Min telefon har gått varm nu i två och ett halvt dygn, berättar Börje. Det har ringt folk inte bara från Gotland utan även från Öland och Småland och alla är lika upprörda.
Skulle vi verkligen vilja bygga en ligghall så skulle det nog inte vara något problem med finansieringen. Jag tror att vi skulle kunna skaffa sponsorer ganska lätt.
Ger sig aldrig
Men det här handlar inte om ekonomi. Börje poängterar att man i tre generationer jobbat för att den här stammen av frilevande russ skall få finnas och få leva på det här naturliga sättet.
Vi kommer aldrig att ge oss.
Så säger han och han gör det på ett sätt som gör en övertygad om att det är sanning och inget som sägs i hastigt mod.
Om man nu tänkte tanken att det byggdes en ligghall på säg 250 kvadratmeter så skulle man möjligen kunna tänka sig att russen går in och bajsar där någon gång. Man skulle också kunna tänka sig att russen skulle vilja ha ligghallen som solskydd någon dag under sommaren. Men då är russen på andra betesmarker. Nej. ligghallen skull inte fylla någon vettig funktion på Lojsta hed.
De som tror att russen vill ha en ligghall översätter sina mänskliga behov på hästarna, men det är fel, säger Börje.
Avlivning alternativet
Börje Johansson hoppas nu att man skall kunna övertyga myndigheterna - eventuellt med hjälp av jurister - om att det inte skall byggas en ligghall på Lojsta hed..
Om det inte går då?
Då får vi skjuta russen, säger Börje utan att blinka.
Att ta hem dom går inte. Ja, kanske det går med ettåringar och tvååringar men de äldre kommer inte att trivas. Det vilda går aldrig ur dom och det är inte rätt att flytta dom till en annan miljö en deras invanda.
Börje Johansson har mycket att säga om russen på heden och allt bygger på egen erfarenhet. I lantbrukstidningen ATL har han strukit under en mening i en artikel där det står att dagens djurinspektörer aldrig själva har jobbat praktiskt med djur och därmed inte har någon erfarenhet av djurens beteende. Han har upplevt att det är så det förhåller sig.
Börje fortsätter nu med det arbete som den legendariska "russmamman" Fanny Sjöberg i Gerum en gång stod för. Börjes mamma arbetade ibland hos Fanny när Börje var liten och det hände att han fick följa med. Redan då som liten parvel hade han djurintresset.
Mängder av priser
Senare i livet har han jobbat som livdjursförmedlare åt slakteriet. Han har också varit kontrollassistent. Det här med russen på hemmaplan har varit en hobby, en hobby som kostat mer än den inbringat. Detta gäller om man räknar i kronor och ören. Tittar man på prissamlingen och minnena av alla hästar som passerat revy har avkastningen varit synnerligen god.
Börjes lilla kontor i bostaden är nog ett av de kontor i världen som innehåller de allra flesta hästpriserna.
Där finns exempelvis ett 70-tal diplom som måste förvaras stående i en bokhylla. Det finns inte väggyta till alla.
I boningshuset i övrigt finns mängder av hästpriser. Börje har givetvis ett hästminne och kan berätta historien bakom alla.
Hästminnet kommer väl till pass också när det gäller russ-aveln. I hans besättning kan man peka på ett enskilt russ och få släkttavlan föredragen för sig på stubinen intill femte-sjätte led!
Han har det i huvudet och på papper men troligen inte i datorn. Visserligen har han en dator men den går han omvägar kring.
Russpratardag
Intresset för Gotlandsrusset som ras går lite upp och ner. Just nu kan man väl säga att det är nere i en vågdal. Åtminstone tycker Börje Johansson det när han konstaterar att det nu i vårt land betäcks fler ardernnerston än ston av Gotlandsruss per år.
Det saknas en uppfödarkår, tycker han.
Själv gör han - och makan Carola, det skall framhållas - allt vad de kan inte bara i den egna verksamheten. Förra sommaren anordnade de en "russpratardag" hemma på gården med möjligheter för den som så ville att utbyta erfarenheter om russen. Det kom ett par hundra personer och den goda tillströmningen gör att det kanske blir en repris kommande sommar.