Nu har sonen M bott 1år i en "egen" lägenhet. Jippi. Han var stolt när han flyttade in. Han ska med stöd av personal få lära sig ta hand om hushåll, och lära sig mera om livet. MEN VA FAN HÄNDER. M sitter i lägenheten, kassar med sopor, disk i hoen, damm o lort på golven, kladdiga bänkar. Grönsaker växer i kylen, har börjat rota sig där. Hygienen på kropp och toaletten är inte av " standard". Mat inköpen består av färdig frysta matförpackningar. Behöver ha någon med sig när man ska utför dörren, men det finns ingen som har den tiden. Känns som om man lite " straffas" för att inte ha ett friskt barn. Regionen och medmänniskorna har inte tid för " annorlunda " människor. Allt ska gå fort, men har nedsatt inlärning så tar allting längre tid och MYCKET upprepningar. Hade inte denna förhoppning att M skulle gå tillbaka i sin utveckling, när han flyttade hemifrån. Utan skulle bli en stolt, fin , härlig, livsglad kille och få mera idéer om vad man kan göra i livet. Men som nu sitter i lägenheten och spelar playstation... Fan för LSS. Och upprepande gånger så får han frågan " har du en godman ". Skulle en godman lära M livet? Nej,M har mamma så länge hon håller. Och NI andra som " hackar" på M, HÅLL KÄFTEN, för ni gör inte saken bättre och FINNS inte vid M's sida.
