Luis får skadestånd från Chile för tortyren

??Pengarna är det nog inte så många som bryr sig om. Det viktiga är att Chile äntligen erkänner att tortyren var ett medvetet och metodiskt sätt att styra landet. Det var alltså inte enskilda olycksfall i arbetet som den gamla regimen tidigare hävdat, säger Luis Barnes.

Följde övertygelsen
Han var bara åtta år den 11 september 1973 då Chiles folkvalda socialistiske president Salvador Allende störtades och dödades i en av landets blodigaste militärkupper, ledd av general Augusto Pinochet, som året därpå övertog presidentposten. Åren som följde var en omfattande jakt på dem som tyckte annorlunda än regimen. Tusentals människor dödades eller försvann, många fler misshandlades förföljdes och torterades.
Men det skrämde inte Luis Barnes. Han följde sin övertygelse och engagerade sig inom den förbjudna vänsterrörelsen. En dag i början av 1988 togs han till fånga.
??Jag greps av den hemliga militära underrättelsetjänsten, CNI. De hade hemliga fängelser. När man var där så fanns man inte. Så jag var i princip död under de två veckor jag hölls fången där.
Det har tagit många år för Luis Barnes att kunna prata om det han utsattes för under dessa veckor, och det finns fortfarande händelser som han inte har bearbetat, säger han.

Ingen kontroll över livet
??Jag hade ögonbindel på mig när jag kom dit och det första jag fick göra när vi kom fram var att klä av mig naken. Det var oerhört förnedrande och gjorde att man hamnade i underläge direkt. Jag var totalt isolerad och utsattes för både fysisk och mental tortyr. De prövade olika metoder att få ur mig de uppgifter de ville ha. Jag visste aldrig om det var natt eller dag eller var jag befann mig.De kunde komma med frukost på eftermiddagen och mat mitt i natten och när som helst dök de upp och skulle förhöra mig.
??Det var ett spel, menar han. Här fanns den elake mannen och den snälla, som var hygglig och gav lite hopp. Men jag visste aldrig vem som kom eller hur länge jag skulle vara där. Eller vad de skulle göra med mig. Maktlösheten och ovissheten var fruktansvärd, man hade ingen kontroll över sitt eget liv. Nu efteråt, när jag har läst andras vittnesmål, förstår jag att det var ett mönster. Det jag råkade ut för var inget unikt.
Hans föräldrar försökte förgäves få uppgifter om vad som hänt sonen, bland annat genom det nätverk som fanns och som gjorde anmälningar till polis och domstol när någon dragits in i en bil och förts bort eller utsatts för något annat.
??Efter två veckor överlämnades jag till den vanliga polisen och hamnade i ett vanligt fängelse bland kriminella. Då fick mina föräldrar veta att jag levde. Och min mamma besökte mig varje vecka under de tio månader jag satt i fängelset.

Fick hjälp till Sverige
Men Luis Barnes och de andra fick aldrig status som politiska fångar utan anklagades för lagbrott.
Själv fick han höra att han innehaft vapen utan tillstånd, något som inte var sant. Han hade ingen aning om hur länge han skulle få sitta i fängelset, någon rättegång hade inte hållits.
??Inför jul varje år benådades ett visst antal fångar. Jag släpptes då i december 1988 i väntan på rättegång. Genom FN:s flyktingkommissariat fick jag hjälp att komma till Sverige.
Sedan 1999 bor han på Gotland. Här jobbar han som lärare på Södervärnsskolan i Visby. I Chile finns hans föräldrar, syskon, släkt och vänner. Två gånger har han besökt Chile sedan han flydde till Sverige.
??I måndags fick jag besked om att jag är en av dem som kommer att få ersättning för den tortyr och fångenskap jag utsattes för. Hur mycket eller hur det betalas ut vet jag inte ännu. Riksdagen i Chile ska ta beslut om det. Och även om pengarna inte är viktiga så betyder de ändå att jag kan ta med min familj till Chile och visa dem olika platser som betytt mycket i mitt liv. Mina barn har aldrig träffat sin farmor och farmor och sin chilenska släkt.

På väg mot upprättelse
Ungefär 30?000 chilenare kommer att få ersättning. Men för Luis Barnes och övriga är ändå erkännandet av tortyren som medveten politik från statens sida det viktigaste. Det är ett stort steg på vägen mot upprättelse för alla dem som blev offer för Pinochets regim.