Lyxhotellet satsar på absolut enkelhet

Mötet mellan den karga kalkbrottsmiljön och hotellets sparsmakade design, goda mat och lyxiga hotellrum har gjort Fabriken på Furillen omtalad i vida kretsar. Men när gästerna väl kommer til Furillen är det ändå närheten till naturen som blir den stora behållningen. Utan vare sig yoga eller spa hittar gästerna lugnet här.
? När alla sinnen får sitt så kommer också lugnet, förklarar Johan Hellström och fortsätter:
? De börsdirektörer som har bott på flest lyxhotell är de som är först ut på cykel på morgonen och som kommer sist hem på kvällen.

Plattform för konferenser
Johan och Anna-Karin Hellström som driver Fabriken har funderat över hur hotellet ska kunna byggas ut utan att man förvanskar miljön. Nu har de hittat en modell som innebär att fullbordar de möjligheter som Fabrikens spännande omgivningar bjuder. De tänker bygga små ?eremitstugor? som kan ge en unik plattform för konferenser.
Hellströms idé är ett av de sex projekt som kvalificerat sig till finalen i Högskolans idétävling för projekt som inriktar sig på upplevelseturism och nya medier. Men alldeles oavsett hur det går i tävlingen så kommer Fabriken att satsa på det här konceptet. Redan i maj räknar Johan med att åtminstone en eremitstuga ska vara klar.
Eremitkojan är en idé som har utvecklats av designern Mats Theselius. Han byggde en sådan liten enkel kojal med en stol, ett bord, en säng och en kamin till sin mamma för ett antal år sedan. Kojan har sedan varit utställd på flera platser och finns i dag bland annat på Millesgården i Stockholm, men någon massproduktion har det inte varit fråga om. När Johan fick kojan presenterad för sig tände han till. Eftersom den är byggd i gammalt grånat virke från omålade norrländska ladugårdar är den vindpinad och klar för naturen ute på Furillen. Och i miljön här ute finns naturliga platser som skulle kunna inredas som eremitstugor: Sprängarboden i brottet är en sådan plats. Hytten uppe i kranen ute på piren är en annan.
Johan förklarar hur gästerna ska tas emot:
Trätornet i brottet ska fungera som ett ankomstrum där gästerna får varsitt omklädningsrum. Här hänger man av sig kavaj och slips, bastar vadeldat, duschar och byter om till något mer robust. Här lägger man också ifrån sig mobilen, datorn och helst också armbandsklockan. Sedan utrustas alla gäster med cykel, lakan och en karta som visar vägen till kojan och på vägen dit hämtar man upp bröd, skinka och ostar från hotellets bageri.
Sedan kan ?eremiterna? själva bestämma hur de vill lägga upp sin vistelse på Furillen. Man kan leva koj-liv hela tiden, hämta mat från restaurangen och värma på spisen i kojan, men man kan också växla mellan kojans avskildhet och trerättersmiddagar på hotellet. Och den som vill och måste kan också titta införbi datorn och mobilen i omklädningsrummet. Här finns inetrnetanslutning.
?Eremiten och de tolv kojorna? kallas projektet just nu. Tanken är att det med tiden ska bli tretton stugor.
? Då kan vi få in en hel bolagsstyrelse här.
Men det är inte bara den kategorin man siktar in sig på. Johan kan också tänka sig att stugorna kan locka till sig ornitologer eller småbarnfamiljer, där föräldrarna turas om att släppa iväg varandra till friden i kojan.

Alla tänder på idén
Ett 20-tal personer har hittills tagit del av idén och Johan Hellström har mött en respons som varit långt större än när han från början presenterade sina planer för Furillen. Arkitekter, företagsfolk, kommunföreträdare ? alla tänder på idén med kojorna. Nu återstår det att se hur byggnadsnämdnen kommer att ställa sig till planerna. Men Johan är optimist. Det här är ett bra sätt att utveckla verksamheten på Furillen utan att behöva göra några ingrepp i landskapet, eller dra el, vatten och avlopp.
Och efterfrågan på kojlivet, det finns där ute i världen, det är Johan säker på:
??Det här är framtidens lyx. Tysken drömmer inte om att trängas med tusentals andra på Tofta. Han söker avskildhet och här kan han fylla alla sina sinnen med intryck!