Lyxkryssning med stopp i Visby
Klockan åtta på torsdagsmorgonen anländer fartyget Seven Seas Voyager till Visby. Eftersom hamnen är för liten för båten ankrar de ute på redden. Passagerarna transporteras i land med barkasser.
Från fartyget ute på redden transporteras kryssningspassagerarna i land med barkasser. De går i land vid kryssningskajen och möts sedan av väntande bussar och guider.
Foto: Tobias Wallström
I fartyget ute på redden finns omkring 500 passagerare. Det är bara två tredjedelar av platserna som är bokade. Finanskrisen uppges som orsak till att så få tagit chansen att åka med på kryssningen i Skandinavien. Kanske påverkar det också att det här fartyget inte har några vanliga hytter. Här är det sviter som gäller, och priserna kan antas vara därefter.
Även om Seven Seas Voyager nådde Visby redan vid åttatiden på morgonen dröjer det åtminstone någon timme innan de första passagerarna kommer i land. Hamnpersonalen som åkt för att möta dem bjuds i stället på frukost ute på fartyget.
Vid kryssningskajen, där passagerarna så småningom lämnas av, står flera bussar och väntar.
Jeff Blackburn är stor vuxen, i klädd basebollkeps och solglasögon. Han kommer från Chicago och är i Skandinavien för första gången. Tillsammans med sin goda vän Brenda Schultz från Los Angeles har han nu gått i land för att följa med på turen "Det medeltida Visby".
De kliver ombord på buss nummer elva, som halvfull tio kör söderut mot Högklint vid halv.
Under de tio minuter det tar att åka dit får de amerikanska turisterna lära sig det viktigaste om Gotland av turistföreningens guide Ida Nyberg.
- Turism är huvudnäringen på ön. Jordbruket och kalken är också viktiga. Får har varit en symbol för Gotland sedan medeltiden och där nere, mellan träden, kan ni skymta prinsessan Eugénies hus. Det var hennes läkare som rekommenderade henne att komma hit. Havsluft är bra för sjuklingar. Sen sålde hon sina ärvda juveler för att ha pengar att hjälpa behövande. Hon var populär på Gotland, men hennes familj tyckte inte om henne, säger hon bland annat.
Bussens passagerare lyssnar uppmärksamt.
Jeff Blackburn berättar att de har haft fantastiskt väder under veckan, bara 15 minuter regn i St Petersburg. Hela kryssningen har varit fantastiskt.
- Båten är trevlig, man känner inte vågorna. Det finns sex restauranger, biograf, joggingspår, pool, möjligheter att spela golf, liveföreställningar på kvällarna, säger han.
Man behöver inte vara sysslolös. Allt finns att tillgå på båten. För resenärerna är också allt inkluderat, inklusive dricka och tre mål mat om dagen.
- Visst är det bra att ha allt ordnat, men det skulle vara trevligt att besöka lokala restauranger, säger Terry Friedman från Dubuque, Iowa, och berättar att han och hans sällskap gjorde det, en dag i Helsingfors.
Fast oftast finns det inte tid för sånt.
Högklint är alltså den plats där man ska börja bekanta sig med ön.
- Ni får tio minuter på er. Kom ihåg att gå på toa FÖRST om ni behöver göra det, och håll reda på tiden, säger Ida Nyberg och låter som att hon har varit med förut.
Uppmaningen som följer, den om att inte ramla ner för klipporna - jag kommer inte att följa efter för att rädda er - är hälften skämt, hälften allvar. Den går hem hos besökarna.
Luften är disig, utsikten den här torsdagsförmiddagen är inte den bästa. Men de amerikanska turisterna är ändå imponerade. Ute på havet, väster om Visby, ser man det enorma fartyg de tillbringar veckan på. Hon är tolv däck hög, varav nio är för passagerarna, och har plats för 768 passagerare och 451 besättningsmän.
Varje svit har en egen balkong och längst upp finns en utomhuspool. Hon är över 200 meter lång och under kryssningarna går hon i en hastighet av 20 knop.
Deb Watts bor för tillfället i en av sviterna på båten. Hon kommer från Minnesota och ger lika mycket uppmärksamhet till den lilla flickan som kommit upp på klippan i sällskap med sin pappa som till utsikten.
- De måste vara härifrån, säger hon och syftar på flickan och hennes pappa.
Hon påminns om sina egna barn. De är stora nu, men när de var små var de precis så där blonda.
- Vi har förfäder härifrån, berättar hon, det skulle vara roligt att komma tillbaka hit och lära sig mer om dem.
Kryssningen liknar hon vid ett smörgåsbord. Man får smaka på allt, sedan kan man själv välja vad man vill ha mer av. Fast på den här turen ingår ingen påfyllning.
Under resan vill hon se hur folk lever häromkring. Vanligt liv, på riktigt, det är det bästa.
Jeff Blackburn är mer intresserad av historia. Och utsikten här uppe på klinten.
- Är det inte land man ser där borta? undrar han.
Nej, fastlandet är 90 kilometer bort, berättar guiden lite senare i bussen. Havet sträcker sig till horisonten.
Antalet kryssningsfartyg som besöker Visby har minskat. Under årets säsong kommer 64 fartyg hit, ungefär hälften lägger till, hälften ankrar på redden.
- För bara något år sedan var det nästan det dubbla. En del kryssningsgäster är rädda för att kliva i barkassen, särskilt de äldre. Och de här fartygen har ju många äldre passagerare. Det gör att en del av fartygen väljer att inte komma till Visby, berättar Ida Nyberg som har jobbat som guide i Visby flera somrar i rad.
Men Seven Seas Voyager är här för sjunde gången i år. Totalt kommer det att bli nio besök innan hon i september åker söderut mot varmare breddgrader, kanske tillbaka till Bahamas där hon är registrerad.
Den här kryssningen pågår en vecka. Sju nätter, åtta dagar. Passagerarna gick ombord i Stockholm på fredagen, tillbringade en dag där, fortsatte sedan till Tallin, och stannade ännu en dag. Därefter låg de i St Petersburg i hela två och en halv dag. Nu är de i Visby och i eftermiddag ångar de vidare mot Köpenhamn. I morgon är det fredag igen och då är äventyret över och det är dags att kliva av båten.
Från Högklint bär det sedan vidare mot stan igen. "Elmtreepark", Almedalsparken, blir nästa stopp. Jeff Blackburn fascineras över guidens berättelse om landhöjningen. Att parken tidigare varit en hamn. Det är svårt att tro.
- I Stockholm såg vi Vasa också. Och tivolit, men Vasa var bättre, säger han.
I varje stad där fartyget lägger till erbjuds passagerarna mellan fem och tio aktiviteter att välja mellan. I dag kunde de ha åkt på en cykeltur i stan, eller kanske följt med på en kulinarisk resa för att "smaka på Gotland". Men medeltidshistorien lockade mer.
- Det här är bra. Man får mycket information. Våra guider har varit väldigt kunniga, säger Jeff Blackburn.
Det är inte bara stadens ålder som imponerar på Jeff. När han får veta att han precis har pratat med en representant för lokalbefolkningen, "one of the locals" måste han genast berätta det för sitt resesällskap.
- Fotografen, han kommer härifrån. He was born and raised here, född och uppvuxen på ön.
Väninna Brenda Schultz nickar intresserat. Sen fortsätter hon själv att fotografera.
Hemma i Los Angeles arbetar hon som grafisk designer. Fotograferandet är en del av hennes jobb. Kanske försöker hon sälja några bilder sen. Det är tydligen populärt. Det går att göra pengar på att åka till Europa och ta pittoreska foton, för att sedan rama in dem och sälja på valfri marknad i Kalifornien.
- Det här är väldigt annorlunda mot allt vad vi sett tidigare. Mycket äldre. Man kan faktiskt föreställa sig hur det var här för 500 år sedan, säger Jeff Blackburn med fascination i rösten.
Under vandringen från Packhusplatsen till de gamla fiskarkvarteren försöker Ida Nyberg få den relativt lilla gruppen att skynda sig. Det är många turgrupper som råkar befinna sig på samma plats precis samtidigt. Förhoppningen är att ta sig förbi dem. Det går så där. Brenda Schultz, eller någon annan med kamera, kommer hela tiden efter och resten av gruppen får vänta.
Efter att bland annat ha fått lyssna till historien om gamla apoteket - byggt på 1200-talet, en upplysning som ger upphov till en susning bland åhörarna - och dess latrin, passerat kruttornet och kikat in i Fiskaregränd, kommer gruppen fram till Botaniska trädgården.
Judie Couri från Wisconsin njuter av tystnaden.
- Man vill bara stanna här och slappna av. Här kan man verkligen känna lugnet, säger hon.
- Vi är tidiga. Ni får lite tid att titta runt i parken, så ses vi vid andra sidan sen. Om tio minuter, säger Ida Nyberg och tittar på klockan.
Därifrån kommer de att få åka buss upp till Dalmansporten, för att sedan vandra nedåt, förbi domkyrkan och Stora torget. Rundturen avslutas tillbaka i Almedalen.
När den guidade turen är över, strax före lunch, får de göra vad de vill. Från Almedalsparken går bussar tillbaka till kryssningskajen. Eller så kan de promenera runt i stan på egen hand.
Klockan halv tre måste de vara tillbaka ombord. Då avgår båten mot nästa destination. Sista stoppet är Köpenhamn. De flesta kommer snart att vara tillbaka i USA. Jeff Blackburn ska fira sin dotters födelsedag om två dagar. Hemma i Chicago.
Så jobbar vi med nyheter