Maggan går efter 40 år
Ungar, föräldrar, blommor och presenter. Och mitt i alltihop rektorn och dagisfröken Maggan Thienemann - fullständigt cool.Sådan blir man efter 40 år på förskolan Storken - om man har hästar att pyssla med hemma.
Foto: Krister Nordin
I går gjorde hon sin sista arbetsdag, hon fyller 66 i år. Därför var det öppet hus på förskolan. Och blommorna och kramarna var många. För flera av de barn som gått hos Maggan har kommit tillbaka - som föräldrar till nya barn hos Maggan.
-Men viktigast är att barnen får sitt bullkalas, säger hon och ser till så att inte barnen blir glömda i allt ståhej kring henne själv.
Maggan har blivit en mycket omtyckt institution i Visby. Det var hon som såg till så att det gamla huset rivdes och ett nytt byggdes upp. Det hävdar en av hennes gamla skyddslingar, Olof Tyrsén, som i går uppvaktade med blommor.
-Barnen var sjuka och där fanns mögel, men Maggan såg till att vi fick ett nytt dagis.
Hennes kollegor sjunger också hennes lov, som Åsa Ahlqvist, som jobbar på daghemmet Forellen.
Lagar maten på plats
-Maggan har lyckats skaffa oss och Storken var sin kokerska, vi får laga maten på plats!
Åsa säger att hon verkligen hoppas att Maggan snart kommer tillbaka för att sprida sina goda råd.
-Hon får inte avgå som den psykolog hon är, vi vill att hon kommer och lyssnar på oss, att hon finns i vår värld.
Men Maggan själv säger att hon nog kommer att hålla sig härifrån, för hennes efterträdares skull.
-Men jag kommer att sakna mina kollegor och alla barnen!
Hemma för Maggan är Stenkumla, där också hennes russ bor och där hon bedriver avel i liten skala. Det är russen som kommer att mildra hennes saknad. För där russen är finns också alltid barn och ungdomar, som kör med hästarna och pysslar med dem.
Hästar
-Det är hästarna som gjort mig till den människa jag är, säger hon.
Maggan har arbetat med russ i hela sitt liv och de var en av anledningarna till att hon flyttade till Gotland, från Norrköping.
Maggan heter egentligen Margrit och föddes mitt under brinnande världskrig i den tyska stad, som var svårt utsatt för bombningar, Dresden. 1944 flyttade familjen till Stockholm, där Maggans pappa fick jobb på tyska ambassaden. Margrits farmor var nämligen svenska så hennes pappa kunde språket.
Hennes mamma stannade kvar i Sverige med Margrit efter fredsslutet, men hennes pappa återvände till Tyskland.
-Det var en hederssak för honom. Han satt tre år i engelskt läger innan han återvände till oss, säger hon.
Mer frimodiga
Maggan har sett barnen förändras under åren, de har blivit mer frimodiga, tycker hon. Och personalen tar större ansvar i dag. Hon har basat för 46 anställda och har klarat att delegera en hel del arbete. För hon tycker det är mycket viktigt att hon har tid att vara tillsammans med barnen.
Hon tycker förskolan tar större plats i samhällsdebatten i dag och hon är glad över att den fått högre status, inte minst lönemässigt.
-Förskolan är jätteviktig för barnen. Med goda resurser är det vi som tidigt kan avgöra vilka barn som behöver extra stöd.
Hon står där bland kaffeborden men glömmer inte barnen bland alla kramar och blommor.
-Nu måste jag se till så att barnen får sin saft och sina bullar, barnen är viktigast, säger hon och tar en snabb överblick över den stora gården där det myllrar av småttingar.
Nästa vecka kommer inte Maggan tillbaka till Storken. Nu är det russ hon ska ägna sig åt.
Så jobbar vi med nyheter