Magnus Martinsson fotograferar den natur han möter, hemma på ön och på långresor till jordens alla hörn.
Istapparna bildar magnifika pelare från klintkanten ner mot havet. En kontrast för Magnus Martinsson, nyss hemkommen till snö och kyla från en safari till Masai Mara i Kenya.
Med sig hem har han kamerorna fyllda av häftiga bilder. Som närbilder av en svart leopard från Laikipia med byte i sin mun. Bara en av 10 000 leoparder har den sällsynta svarta pälsen.
– Sannolikheten att hitta en är nästan noll. Att få se det här djuret är som att se Bagheera och ger en känsla av Djungelboken, säger han och berättar att honan på bilden fotograferades i sitt revir med hjälp av jeepens strålkastare.
En svart leopard korsar nästan varje morgon floden efter nattens jakter. Ett bra tillfälle att vara på plats för att fotografera den.
Likheten finns faktiskt mellan Masai Maras väldiga grässlätter, och de gotländska strandängar som i slutet av 1980-talet lockade Magnus Martinsson att flytta till ön.
– Jag kom till Gotland för att inventera ängs- och hagmarker. Det var innan vi gick med i EU, och länsstyrelsen hade hundratals avtal om bete, ängsskötsel och stängsling med i princip alla gårdar på Gotland som hade naturbetesmarker, säger han och berättar om stängsling och unika naturvärden som skulle hållas öppna.
Vid Lake Bogoria i Kenya skulle rosa flamingos fotograferas. "En otroligt häftig kväll. Till slut blev vi liggande i guano från flamingosarna och vi gick ner oss, både jag och min kompis". säger Magnus Martinsson.
Han fick fast anställning som naturvårdshandläggare, en tjänst som han med en handfull år av uppehåll haft kvar sedan dess. Parallellt med jobbet har hans fotointresse vuxit, och faktiskt påverkat yrkeslivet högst väsentligt.
– Jag var tio år när jag smyglånade pappas kamera och jag har alltid haft foto som hobby. 2001 kom jag med i Naturfotograferna och att träffa likasinnade har varit väldigt stimulerande, säger han och berättar att han numera regelbundet säljer bilder till en bildbyrå.
Det är tidig morgon när Magnus Martinsson letar efter siluetter i Masai Mara. "Man har bara några minuter på sig att fånga det magiska morgonljuset. Precis vi det här trädet föddes vår chaufför av sin mor", säger han.
Fotointresset har hittills genererat både böcker och utställningar, men också gett Magnus Martinsson rollen som reseledare till världens natursköna och häftiga hörn.
– De som hänger med oss har hållit på ett tag och många är ganska drivna fotografer. Men de vill växa och lära sig mer. Att följa människor i deras skapande och utveckling tycker jag är väldigt roligt, säger han.
I rollen som guide och reseledare kan han lära gruppen mer om olika fototekniker, men rollen innebär också att ansvara för säkerheten – oavsett om det innebär båt i iskalla hav i Nordnorge eller att närma sig vilda djur i Afrika.
Bilden tagen under en resa till Masai Mara 2022, deltagarna har långa objektiven på och är redo för närbilder av de stora vilda djuren.
Sedan 1 januari är Magnus Martinsson delägare i Wild Nature fotoresor, som regelbundet besöker Masaifolket i Kenya.
– Masaierna har enormt mycket kunskap och vi samarbetar med lokala guider. Campen vi bor på är en Masai-by och de har levt likartat i många hundratals år tillsammans med sin nötboskap i det här skyddade området, säger han.
Giza har den svarta leopardhonan döpts till, här i sitt revir med en savannhare i sin mun framför jeepens strålkastare.
Inkomster tack vare besökare har bidragit till att brunnar har kunnat borras och att barn kan gå i skola.
– De har tidigare haft en stor barnadödlighet i byn, tidigare drack alla vatten ur floden, säger Magnus Martinsson och berättar om chauffören till deras jeep, som har 31 syskon och en pappa som är 97 år med fem fruar.
När deltagarna lämnar campen i kolsvart mörker och kommer hem på kvällen efter att solen har gått ner äts de flesta måltiderna serverade från jeepen, som också fungerar som foodtruck.
För besökarna är Masaiernas kunskap om djurlivet både en förutsättning för att komma vilda djur nära, och en garanti för säkerheten.
– Titta här, han har en reva i huvudet från ett lejon. De får inte skjuta rovdjuren utan bara försvara sig med käppar, säger Magnus Martinsson och visar ett porträtt av en man med tydligt ärr i sitt ansikte.
Stora Karlsö erbjuder möjlighet till närbilder på sillgrisslor, tacksamma fåglar när de kommer flygande i strid ström helt nära berget.
Från elefanter, lejon och de andra stora kattdjuren i Afrika är kontrasten stor till vårens resa till Pusztan i Ungern, ett av Europas största våtmarksområden.
– Man sitter i specialgjorda gömslen och många av de arter man suktar efter här hemma i Sverige finns där på extremt nära håll, som blåkråka och härfågel, säger Magnus Martinsson.
Alaska och Point Barrow, en otroligt bister miljö och Noramerikas nordligaste udde. "Deltagarna är ute i nästan 20 timmar i sträck, verkligen tåliga, och fick se fjällugglor på nära håll".
Klimatpåverkan från långa flygresor, menar han, är problematisk och negativt, men sett till skyddandet av sårbar natur kanske nödvändiga.
– Det finns en efterfrågan att få uppleva och ta del av skyddad natur. Under pandemin när resande upphörde under två års tid började folk jaga och skjuta hotade arter, i bland annat Kina. Har vi inte förmåga att låta människor ta del av skyddad natur kommer anledningarna till att ha den skyddad att försvinna, säger han, övertygad om att naturupplevelser också leder till ökat naturskydd.
Solen går ner, det finaste ljuset är vid blå timmen. Stora Karlsö är extra vackert i gryning och skymning när solen står lågt.
Alla resor innebär inte långa flygresor, under våren väntar Stora Karlsö, gotländska orkidéer, fågelliv och artrikedom av fjärilar på Magnus Martinsson och deltagare försedda med kameror. Där sluts cirkeln med hans jobb att förvalta Gotlands biologiska mångfald.
– För vår egen överlevnad är det viktigt att vi har friska ekosystem på planeten, säger han.
Magnus Martinsson är naturvårdshandläggare vid länsstyrelsen, och hängiven naturfotograf. Här fotograferad vid de väldiga istapparna vid Kneippbyn.
Varanger i Nordnorge. Klockan är 04.43 och det är minus 15 grader. I det första gryningsljuset ger sig deltagarna ut till fågelbergen. Oavsett väder, man tar det ljus som erbjuds. Det är kallt och tre lager byxor och underställ som gäller.