Mail från gården 4/10-03

Det är ett liv och ett kiv i hönshuset. När jag kommer in en morgon för att plocka frukostägg hör jag ett fasligt pipande i gödselrännan under vaglarna. Vid en närmare titt ser jag att det är en av de gamla hönorna som kläckt ut ett helt gäng hönsungar. Det är typiskt våra hönor att komma med hönsungar på hösten när det är kallt och ruggigt och svårt att få dem att växa. Hönsmamman är gammal och saknar fjädrar på halsen. Det knottriga halsskinnet lyser ilsket rött när hon går till attack mot mig. Jag sätter nerveln på hönshusdörren och bestämmer mig för att jag ingenting sett eller hört. Hemmansägaren får ta hand om eländet när han kommer hem, tänker jag. Väl inne i köket får jag dåligt samvete. Ska jag, som tror mig vara djurvän, verkligen låta de små stackarna springa runt i smutsen hela dagen? På övervåningen ligger femårige sonen och sover. Jag vet ingen annan råd än att jag går upp och väcker honom och frågar om han kan hjälpa mig. Yrvaket sätter han sig upp i sängen och säger:
-Jag är expert på att fånga kycklingar, mamma!

Gotland2003-10-04 04:39
I egenskap av karl i huset och med seglarstövlarna på fel fot traskar femåringen resolut ut i hönshuset med mig i släptåg. När sonen får syn på det knottriga halsskinnet blir han lite mindre karlig så vi bestämmer att jag ska fånga hönsmamman och han ska vara dörrvakt. Hönan är mycket ilsken och gör aggressiva utfall mot mig och pickar vilt i luften. Efter ett tag är det kaos i hönshuset. Tuppen skriker, alla hönor skriker, kycklingar piper, jag skriker och som om det inte var nog dyker den vita knähunden upp från ingenstans och springer runt och skäller. Mitt i fjädertumultet lyckas jag få fatt på hönsmamman men då är han som skulle hjälpa mig med dörren sedan länge försvunnen. Jag lyckas baxa ut hönan och mig själv ur hönshuset och när jag passerar en mörk vrå hör jag en tunn röst fråga:

<b>- Fick du fast huggormen, mamma? </b>

När huggormen lyckligt återförenats med sina hönsungar i en bur på storgården börjar det roliga, det är kul att mata kycklingar! Barnen och jag låter dem smaka på det mesta som finns i vårt kylskåp och skafferi. Vi kommer fram till att kycklingar är som barn är mest, de föredrar hamburgare. När hemmansägaren får syn på ett av de hamburgermeal som vi serverar hönsfamiljen muttrar han något om att han har lust att göra Mc Chicken av dem allihop men vi tar inte hotet på allvar.

Ute i internetvärlden finns ett annat hot som hobbysurfare som jag oroas över alltmer, små filer som kallas cookies. Cookies levereras till min dator varje gång jag besöker en webbplats och när jag sedan besöker samma ställe igen känner webbplatsen igen mig snabbare med hjälp av cookien som jag har i datorn. När jag är ute och privatspanar lite om cookies på nätet antyds det här och där att cookies kan vara ett hot mot den personliga integriteten och att de kan öppna dörrar så att information sprids. En gång gick jag in på en sida med ringsignaler, jag skulle hjälpa hemmansägaren att få hans favoritlåt, "Take me to your heaven" med Charlotte Nilsson, nerladdad i mobilen. Efter det kommer alltid den sidan upp så fort jag går ut på internet. Om jag ska läsa Expressen får jag vänta i evigheter på nyheterna men blixtsnabbt kommer det upp ett färgglatt, blinkande reklamerbjudande som uppmanar mig att ladda hem nya ringsignaler. Jag ventilerar det här bekymret med en väninna och hon misstänker, precis som jag, att det kan vara cookies som spökar. Väninnan tycker dock inte att det här med ringsignaler är så allvarligt och så berättar hon att varje gång hon startar datorn hemma hos sig så kommer följande meddelande upp: " Enlarge your penis safely? Click here! ". Jag undrar om väninnans sambo, förutom cookies, har fått sig några andra moralkakor till livs?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om