Maldagen i Väte lockade både sockenbor och andra nyfikna

Ingemar Lundkvist från Väte hembygdsförening var den som skötte kvarnen och guidade besökarna genom den traditionella och ekonomiskt besparande mjölframställningskonsten. Själva kvarnverket är från 1700-talet, medan huset uppfördes på 1900-talet, berättade han.
Den här kvarnen är unik. Den har aldrig varit förfallen eftersom den aldrig helt har tagits ur drift.
Numera är kvarnen i drift en gång om året, men fram till 1980-talet, så länge syskonen Johansson bodde på gården, användes den regelbundet för husbehov.
Han berättade om de olika stegen i processen, hur spannmålen först fraktas till husets övre våning där den hälls över stenar som mal spannmålen till mjöl som sedan hamnar i en roterande trumma genom vilken mjölet siktas.
Där kommer kliet ut, det som förr kastades till hönsen, men som vi i dag lägger på filmjölken, sade han och syftade på ett mindre hål där kli pytsades ut och ner i en säck.
Med hjälp av en bom kunde han reglera vattenkraften genom att öppna och stänga dammluckan.
Det här är en billig kraft som vår Herre står för, konstaterade han.
Traditionell repslagning instruerades av Gillis Vallin som lyckades sysselsätta flera nyfikna elever med denna koncentrationskrävande produktion.
Vad starkt och fint det blir, utbrast Margareta Lindahl imponerat när det färdiga repet, som hon hjälpte till att tillverka, tvinnades fram.