Malins Fiat lockar fram folks bästa
Det här är en sån där bil som egentligen inte finns längre.Eller i alla fall sällan brukas till vardags.Men Malin Magnusson kör sin lilla Fiat 600 varje dag.- Folk brukar peka och vinka när man kommer, säger hon.
Nu ska du få veta vad det är för en bil: En Fiat 600 D, uttagen i trafik första gången 16 april 1969. Genom åren har den haft två ägare.
Malin Magnusson har rattat den sedan förra sommaren, men den har funnits i släkten betydligt längre än så.
Morfar Gösta Löfgren köpte den som ny redan för 39 år sedan.
Gösta bankman i Visby och en storvuxen man. Lång, stor och tjock, som Malin beskriver honom.
- Men jag har inga egna minnen av honom, jag var bara tre år när han gick bort. Men han var engagerad i mycket här i Visby, i travet och i fotboll. Och så var han snål, haha. Mina äldre syskon brukar säga det. Han skulle haft råd med flådigare bilar men han hade bara såna här små. Och så tankade han aldrig fullt, pytsade bara i för några kronor åt gången.
Vi träffas hemma hos Malin på Terra Nova i Visby för att tala om den lilla bilen och vad den varit med om.
Jag hade, som så många andra, sett den på stan och tog reda på ägaren, slog sen en signal: "kan inte jag få skriva om din bil?".
Det fick jag.
Så vi ses en måndagsmorgon. Malin har ätit fil och flingor, te, någon macka till frukost och om inte jag varit där hade hon varit på jobbet nu; som socialsekreterare på socialförvaltningen.
Världsmästarbil
Vi sitter i köket och inne i rummet är musiken på, nedladdat 80-tal, Prince med "Purple Rain".
80-talet var Malins decennium, det var då livet var ett "tjohoo", men det kommer vi till om en stund.
Hon är från Piteå, Malin. Flyttade till Gotland för tio år sedan för att få jobb.
Flytten kändes naturlig för hon har ju sina rötter på ön.
- Morfar bodde här, han lämnade efter sig en fastighet i Brissund som jag har hand om nu. Jag är där ute ibland, sköter om huset.
Men Piteå är hemma för dig?
- Jo, så är det. Norrland är hemma.
Vad säger folk när du berättar?
- Pitepalt, säger de, haha. Och Ronny Eriksson, den där komikern.
Malin har haft andra bilar i sitt liv, nån Peugeot, en Mazda, men just nu är en liten blågrön Fiat den enda bil hon har.
Det är en pärla.
Bilen är registrerad på mamma Stina Löfstedt (Jo, Löfstedt, inte Löfgren). Hon är 83 år nu och har körkort men kör aldrig någonsin bil.
Malin tror inte att Stina kört Fiaten en endaste meter.
De senaste tre åren, innan Malin började använda bilen, hade den stått still i kallgaraget i Brissund.
Fick du igång den, den gången?
- Javisst. Startade direkt. Den har alltid varit fantastisk på det viset.
Krånglar den aldrig?
- Nej...jo, trean är lite svår att få i, den hoppar ur ibland, men annars...nej.
Malin berättar att hon och hennes många syskon genom åren tagit bilen från Gotland då de tillfälligt behövt den.
Bland annat har hon själv använt den som flyttbil.
Nej, tänker både du och jag.
- Jodå, säger Malin. Jag bodde i Katrineholm ett tag och flyttade dit mina saker. Men jag kan inte haft mycket grejer då...Den var proppfull, precis proppfull, men det gick.
Berätta nåt annat ni varit med om, du och bilen?
- Jag vet inte...jo, vi var vid Pite havsbad en gång för länge sen, vi var nåt tjejgäng som var där ute...sen kom det underkylt regn när vi for hem och det finns ju ingen fläkt, direkt, så det blev kämpigt...vi höll oss på vägen men vi fick stanna och skrapa mycket.
Inte den ultimata vinterbilen, alltså?
- Nej. Men nu har det ju funkat när det inte varit någon snö.
Där bak sitter en urblekt dekal från 70-talet: "TRIM-orientera". Så jag frågar om det märket och får veta att Malin växte upp i en orienteringsfamilj.
Pappa Hans, som är borta nu, var hängiven orienterings- och längdåkningsentusiast. Familjen åkte ofta på tävlingar både när och fjärran.
Malin var inte särskilt framgångsrik orienterare, säger hon.
- Jag var bättre i längdåkning. Jag tog väl nån DM-medalj och fick kliva upp på prispallen...det var kul. Jag åkte för Hortlax SK, det ligger utanför Pite.
Brorsan Magnus Löfstedt blev däremot ett ess i skidorientering, så bra att han tog en VM-guld i stafett 1982.
Du som ser den där lilla Fiaten fräsa förbi kan alltså minnas att den faktiskt rattats av en världsmästare.
Och nu bor du på en plats där det sällan finns snö, Malin. Saknar du det?
- Jo, det gör jag ju, saknar att åka skidor. På annandag påsk for jag faktiskt ut till VOK-stugan och hyrde ett par skidor och åkte en mil.
Tänker inte sälja
Det sitter andra saker klistrade på bilen också. Tejp. Malin skrattar:
- Pappa var rätt opraktisk så han lagade rutan här med tejp. Men jag tycker det är rätt charmigt, eller hur?
Vart Malin än kommer med sin lilla Fiat 600 väcker den uppmärksamhet.
Människor pekar och vinkar och ibland, säger hon, glömmer hon för en sekund vilket fordon hon kör och undrar vad folk står där och fäktar om.
Ofta kommer folk, mest äldre män, fram och vill snacka en stund. Att hon också kör mc, hon har en Honda Shadow, väcker inte på långt när lika mycket uppmärksamhet.
- Så jag förstår att det kan vara intressant att få läsa om bilen, säger hon apropå den pågående intervjun.
Har du fått bud på den?
- Nej, aldrig nån summa, men många säger "ska du nån gång sälja, så...".
Ska du sälja?
- Nej.
Snart kan vi få se bilen på bioduken. Den lär kanske inte bli lika het som en gång VW-bubblan "Herbie" eller Helgonets Volvo P1800, men ändå.
En lapp på rutan förklarade att den var önskvärd i just nu pågående inspelningen av "Lasse Maja" i Fårösund. Så Malin for dit och i den färdiga filmen kommer vi, förmodligen, att se den lilla pärlan snurra runt i en rondell.
Men det är inte Malin som kör, hon var inte så sugen på att synas så en annan statist fick hoppa in bakom ratten.
- Och bara nån dag efter det kom en man fram och sa "precis en sån här bil hade vi behövt". Då hade de velat ha med den i en Madicken-film som också spelas in nu, men då var det för sent.
När motorn är igång bullrar det och skakar så det är inte precis läge att spela "Purple Rain" inne i kupén. Men hon gör det ibland hemma.
- Den här musiken laddade jag ner till nån fest vi skulle ha, förklarar hon när jag undrar.
Jag frågar vem hon var då, på 80-talet.
När du ser på ett gammalt klassfoto, vem ser du?
- Ja, du...jag var nog den blyga och tysta, tror jag. Jag har fått inbjudan till ett 20-årsjubileum nu förresten, i Piteå i sommar.
Ska du åka?
- Ja, jag åker nog dit. Förut har jag tackat nej till allt sånt, jag har nog upplevts som lite kufisk, men nu ska jag åka...jag tar barnen med mig upp, jag har ju mamma kvar där.
Åker ni Fiat då?
- Nej, då blir det nån annan bil.
Lockar fram det bästa
Berätta om det coolaste du gjort, nåt som du absolut inte ångrar.
- Jag har nog gjort en hel del, faktiskt...en kompis och jag var ute och reste i Israel då på 80-talet, jobbade på kibbutz och liftade sen runt och bodde på stränder och i rondeller och...
...sånt du inte skulle våga göra nu, eller hur?
- Det är ju inte precis aktuellt att göra en sån grej i dag, haha...men det ger så mycket när man gör såna saker, det är lärorikt att våga.
Vi far ut och tar bilderna i skogen bortom Terra Nova, precis där travkuskarna från Skrubbs tränar sina hästar på en rundbana.
De tittar när vi håller på, hojtar, vinkar.
Det är uppenbart: Malin Magnussons blågröna och välbehållna Fiat 600 D årsmodell -69 lockar fram det bästa, det gladaste hos folk.
Och det är väl gott nog, det.
Ålder: 39. Bor: Hus på Terra Nova, Visby. Familj: Tre barn; 10, 8 och 6 år. Yrke: Socionom. En bra bok: Svek - Karin Alvtegen. En bra skiva: Songs About Jane - Maroon 5.
Så jobbar vi med nyheter