Knappt tre månader gammal kom Moa Andersson, 24 år, med sina adoptivföräldrar till Sanda på västra Gotland. Hennes biologiska familj från landsbygden i Sydkorea var fattig och med tre tidigare döttrar behövde de en son som kunde föra familjens namn vidare. Men det var inte hela förklaringen:
- De ville aldrig lämna bort mig. Det var min biologiska farmor som bestämde och styrde familjen. Så när det blev ännu en flicka gjorde de vad de kunde i den situationen, säger Moa.
På dagis hemma på Gotland minns Moa att hon funderade på varför hon inte såg ut som andra. Hon kommer inte ihåg om det var mamma eller pappa som berättade.
- De sa att mina biologiska föräldrar älskade mig, men att de inte kunde behålla mig och att vi kunde åka och hälsa på dem när jag blev äldre. Det etsade sig fast och det är först nu jag har insett vilken tur jag har haft. Det blev lite större än jag hade förväntat mig, berättar Moa Andersson.
Träffade familjen
När Moa var 14 år träffade hon sin biologiska familj. De bodde i Tagu, tre timmar söder om huvudstaden Seoul.
- Det blev lite av en chock. Min biologiska mamma kastade sig i famnen på mig. Jag har aldrig sett någon gråta så mycket, säger hon.
Endast tre procent av adopterade sydkoreaner som söker sina rötter hittar sin biologiska familj. Moas biologiska mamma och pappa ville bli hittade, de hade hållit hårt på samma telefonnummer i 14 år.
Behållit kontakten
Sedan besöket för tio år sedan har Moa behållit kontakten, varit där fem gånger och pluggat koreanska i Seoul.
- Staden har fler invånare än hela Sverige det var såklart jättespeciellt. Mina vänner där tyckte det var exotiskt att jag kom från en ö mitt i Östersjön. De kunde inte förstå att det var tre kilometer till närmaste mataffär.
Jag såg ut som dem men var inte riktigt som dem, lyckligtvis var jag ju redan en lantis så jag trivdes bra på landsbygden hos min biologiska familj, berättar hon.
Hennes två systrar blev inbjudna av Moas föräldrar att komma och besöka Gotland.
- De ville inte bli bjudna och jobbade häcken av sig för att kunna komma hit. De hade aldrig varit utomlands så det var väldigt kul.
Medlem i AKF
När någon frågar var Moa kommer ifrån har hon alltid svarat Gotland. Men det är först på senare år som hon börjat inse att folk frågar efter vilket land i Asien hon är född i. Nu har hon blivit medlem i föreningen AKF (Adopterade koreaners förening). Imorgon ska hon delta i 25-årsjubileet för det internationella närverket för adopterade koreaner.
Om ett år hoppas Moa kunna resa till Sydkorea igen.
- Jag blir lite orolig att jag kommer dit och rör om i deras tillvaro. Men de är väldigt öppna och det känns positivt att vi har hittat min biologiska familj och att de också vill ha kontakt med mig.