"Man reduceras till ingenting"
Det kändes som en dålig film som hon bara ville stänga av. -Men det gick inte. Det var ju verklighet.Så berättar en av städerskorna på Föreningssparbanken om händelsen i onsdags morse då hon och hennes kollega överraskades och bakbands av beväpnade rånare.
Ett riktigt dåligt skämt.
-"Ta bort den där löjliga maskeradfiguren", tänkte jag, berättar hon. "Nu får du ta av dig masken och visa vem du är. Det här är inte kul".
-Men det var inget skämt. Det var allvar och egentligen förstod jag väl det på en gång eftersom han hade vapen i hand. Men på något sätt var det ändå så overkligt.
<span class='mr'>Tvingades öppna dörren</span>
Det var när hon just hade kommit till sitt första jobb för dagen, Föreningssparbanken och Svensk Kassaservice, som hon överraskades av rånarna.
-Klockan var tio i sju och jag hade gått in genom ytterdörren och var på väg upp för trappen för att börja städningen i banken. Då sprangs jag ifatt av en man med maskerat ansikte och draget vapen, fortsätter hon sin berättelse.
Hon tvingades öppna dörren till banken och med vapen riktat mot sig hela tiden tvangs hon gå runt i lokalen och öppna och larma av.
-Sedan sa de till mig, för de var två och maskerade båda två, att lägga mig på mage på golvet och invänta de andra.
<span class='mr'>Bara hjärtat som slog</span>
Hon bakbands. Ena handen surrades så hårt att hon fortfarande inte har någon känsel i två av fingrarna. Någon tejp för munnen, vilket det fanns uppgift om i går, förekom dock inte.
När hennes kollega kom ungefär fem minuter senare tvingades även hon under hot in i lokalen och beordrades att ligga bakbunden på mage på golvet.
I 45 minuter låg de där innan polisen fann dem.
45 minuter då de inte visste riktigt var rånarna befann sig. Då de inte vågade varken röra sig eller prata. Då deras liv var hotade.
-Man reduceras till ingenting. Till slut är det bara ett hjärta som slår, berättar den först bakbundna kvinnan för GT.
<span class='mr'>En önskan: att överleva</span>
Skräcken fanns där hela tiden. Men också tankar. Tankar på barnen och familjen, på det som är viktigt.
-Jag tänkte på mina tre barn som låg och sov där hemma. "Hade de vaknat nu? Vad pysslade de med?" Man hinner tänka mycket på 45 minuter. Men nästan allt kretsade kring barnen och min enda önskan var att överleva och få komma hem och se dem igen.
Och hon kom hem.
Med en skadad hand som enligt läkare ska vara läkt om en vecka. Men med mer svårläkta sår på själen.
-Ja, de ärren kommer nog att finnas kvar, säger hon.
<span class='mr'>Sista veckan på jobbet</span>
Fast hon var tillbaka på jobbet redan i går. Både hon och kollegan. Men i banken städade de inte. Där var det inte någon som städade i går.
-Att sitta hemma och grubbla tror jag inte man mår bättre av. Jobbar vi har vi möjlighet att bearbeta det här tillsammans, min kollega och jag, säger hon.
Det här var dock sista veckan på städfirman för hennes del. Städjobbet har varit ett sommarvikariat och i nästa vecka börjar hon sina högskolestudier igen.
-Jag går på lärarutbildningen men målet är att bli fritidspedagog, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter