Månadens gotlänning:

- Jag sover, vilar och sprattlar.

Gotland2006-12-14 06:00
Med ett leende beskriver Elisabeth Johansson, Visby, sin vardag. "Sprattlandet" består av att hon flera gånger dagligen står framför en grupp och instruerar och det kan då vara ett helt spektrum av motionsformer.

Elisabeth är gympaledaren som, tack vare sin framtoning och sin entusiasm, har utsetts till "Månadens gotlänning" i oktober 2006.
Elisabeth Johansson är född i Tingstäde. Hon flyttade till Martebo i unga år när militären la beslag på gården i Tingstäde.

Detta med rörelse och kropp har alltid varit i centrum för Elisabeth. Hon cyklade sin första mil när hon var sex år. Ja, det blev ju två mil, eftersom utresan var en mil och det var lika långt tillbaka till hemmet.

När hon hade fått några år till på nacken, jobbade hon ibland i skogen och detta med gymnastik och idrott har alltid varit i fokus.
När hon hade kommit så långt i livet att det var dags för yrkesval, fanns egentligen bara två alternativ: Gymnastiklärare eller sjukgymnast.
Efter att ha fått en inblick i hur det var att vara gymnastiklärare med elever som inte alltid var så motiverade att delta, valde hon att bli sjukgymnast.

För mycket papper
Livet som sjukgymnast visade sig dock bestå för mycket av papper och för lite av träning. Så nu är Elisabeth egen företagare, med uppdrag som gymnastikledare med visst inslag av sjukgymnastik skulle man kunna säga.
Många av de grupper som Elisabeth leder består nämligen av personer som har vissa fysiska problem, men det är åkommor som vårdapparaten inte bryr sig om. Hon är engagerad av flera olika föreningar, som har som intresse att rehabilitera människor med fysiska problem efter att ha blivit drabbade av sjukdom. Strokeföreningen är en av dessa. Carpe diem en annan.

Massor av pass
Elisabeths vardag består av mängder av pass. "Sprattlandet" kan nämligen indelas i olika kategorier: Vattengympa, landgympa, poweryoga, spinning.
Gemensamt för alla pass är att Elisabeth hela tiden är aktiv, spelar före och gör de rörelser som deltagarna förväntas göra.
Det betyder att hon är fysiskt överaktiv. Det kan man förstå, när hon berättar att en dag kan bestå av en omgång med två pass vattengympa och ett yogapass, därefter vila och mat, samt därpå en ny omgång med två pass vattengympa och ett yogapass.
- På en dag rör jag mig lika mycket som en normalmänniska gör på 14 dagar, säger hon.

Sover middag
För att klara av detta inser hon att hon måste ta alla tillfällen till vila (sova middag till exempel) och äta rätt. Det är därför beskrivningen ovan av vardagslivet är sannlingenlig - hon hinner inte annat än att äta, sova, vila och "sprattla".
Elisabeth är inne på att i framtiden trappa ner lite. Hon tänker unna sig ett par månaders ledigt på nyåret. Hon har gjort det till en regel att resa bort i perioder med ledighet som jul- och sommarlov.

Variation nödvändig
I motiveringen till utmärkelsen framhålls att Elisabeth varierar sina pass och att det ena inte är det andra likt. Hon säger själv att hon lägger mycket tid på att komponera passen och där är musiken mycket viktig och styrande.
Att skapa ett nytt vattengympapass tar åtskilliga timmar, men Elisabeth inser att både hon och deltagarna ganska snart skulle tröttna om hon hela tiden körde med samma innehåll i passet. Därför känns det meningsfullt att lägga tid på förberedelser.
Varje söndag är Elisabeth sin egen studierektor, med uppdrag att planera för den kommande veckans alla pass.

Glädje ger kraft
En annan sak som framhålls är att Elisabeth gör sitt jobb med en glädje som smittar.
- Inför gruppen är jag glad, säger hon och förklarar att hon ser varje pass som en liten föreställning.
Glädje och beröm gör att deltagarna kan prestera otroliga saker och ingenting verkar omöjligt.
- Folk verkar rätt så nöjda, säger Elisabeth blygsamt och konstaterar att en viktig bit i verksamheten är den sociala gemenskap som uppstår i grupperna.
Här kan noteras att en av de grupper som hon leder nu är inne på sin trettionde (!) termin. Där kan man tala om uthållighet, både från gruppen och från ledaren.

30 pass kvar
Intervjun är slut. Elisabeth tar på överdragskläderna, sätter på sig cykelhjälmen och hastar i väg mot nästa ställe och nästa pass. Det är 30 kvar, innan julledigheten tar vid.
Hon är lite förlägen, men också lite stolt över att ha blivit utnämnd till "Månadens gotlänning".
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om