Redaktionen fick ett fantastiskt mail på vår månförfrågan. Sören Gannholm från Burs berättar i sitt brev:
Mina föräldrar hade fyllt 50 respektive 60 år tidigare under sommaren. Just den 20:e juli hade de ett gemensamt kalas hemma i Burs med många gäster. Jag tyckte att det var olägligt eftersom jag ville följa månlandningen via radion. Men jag satte mig i ett mindre rum och lyssnade på radion i alla fall. När själva landningen genomfördes så gick sändningen ut på TV och då kopplades TV:n på i festsalen så att alla där kunde följa den.
De första stegen ut på månytan tog astronauterna vid 2-3 tiden på natten. Jag satt uppe och väntade och väckte min far när det var dags så att han också kom upp såg det på TV.
Sören Gannholm var 22 år det året. Snart väntade studier vid Chalmers i Göteborg. Astronomiintresset var stort.
- Jag var väldigt intresserad och gick med i Astronomiska sällskapet i Göteborg. Redan innan hade jag varit med i Astronomiska klubben, säger Sören Gannholm.
Hade Sören haft tur hade han varit en av de få svenskar som fått bevittna uppskjutningen av en månfärd. 1969 satt han passivt framför föräldrarnas TV, precis som många andra svenskar, men 1970 var han på plats i Florida.
Tillsammans med flera andra rymdfrälsta från Norden korsade han Atlanten 1970 för att, så bra som möjligt, kunna följa den stundande solförmörkelsen.
Vi ungefär samma tid var planen att Apollo 13 skulle skickas iväg till månen. Vi vet alla hur det gick - Apollo 13 fick ta ett varv runt vår närmaste himlakropp för att sedan vända hemåt igen.
För Sören sket det sig på flera plan:
- Det blev mulet precis vid solförmörkelsen så vi såg inte så mycket. Och starten för Apollo 13 flyttades fram.
Det dödade dock inte astronomiintresset. Idag är han gymnasielärare i matte, fysik och astronomi vid Säveskolan i Visby.
Tror du att det blir några fler månlandningar?
- Nja jo, de har ju planer i USA och kineserna har också planer.