I april avgick Dennis Söderström som ersättare på ett SD-mandat i Gotlands regionfullmäktige. Den förtroendeposten hade han innehaft i drygt ett år. Att ledamöter i regionens högsta beslutande organ, såväl ordinarie som ersättare till dem, avgår är ingen ovanlighet och har under mandatperioden efter valet 2018 förekommit i nästan alla partier. Exempel:
Av elva invalda ordinarie för M har fyra lämnat, liksom sex ersättare. MP tog fyra mandat i valet men i länsstyrelsens "efterträdarhistorik" är det fem ordinarie som avsagt sig uppdraget, förklarat av att en tidigare ersättare blev ordinarie men sedan slutade
Efterträdarhistoriken kan ses som en logg över när förtroendeuppdrag i fullmäktige påbörjats och avslutats. Den sköts av länsjurist Britt Silfvergren, valansvarig på myndigheten. Om avhoppen generellt säger hon:
– Det kan vara svårt att blicka fyra år framåt i tiden. Det behöver inte bero på bristande vilja. Men visst kan väljare reagera när någon man röstat på sedan inte stannar.
I fallet med Dennis Söderström kan ingen ny ersättare utses för honom, just i det fallet är ersättarkvoten fylld. Däremot finns alltjämt kandidater kvar på listan – om någon av nuvarande SD-ersättare eller ledamöter avgår kommer det att kunna räknas fram ny ersättare eller ledamot. Förklaringen till problemet i det enskilda fallet är inte avhoppen från partiet som lett till att det på två av mandaten sitter "politiska vildar". Det handlar i stället dels om en regel om andelen möjliga ersättare i förhållande till ordinarie ledamöter, dels om att SD vid valet kom med en ny lista, utan att makulera en första version.
Krångligt? Ja.
– Det är inte raketforskning. Men nästan, säger Britt Silfvergren.
Hon reder ändå ut begreppen. Man kan ha i åtanke att Gotland i vallagens mening alltjämt är en kommun, det stod val till Gotlands kommunfullmäktige på valsedlarna vid valet 2018. Att denna kommun valt att kalla sig region – eftersom den också sköter en regions uppgifter – är en annan sak.
– På Gotland, liksom i alla andra kommuner i landet har man beslutat att andelen utsedda ersättare till ledamöter får vara 50 procent, men inte mer, klargör Britt Silfvergren och fortsätter:
– Har man valts till kommunfullmäktige och inte vill stanna så måste man begära utträde. Det är alltså inte bara att lämna utan vidare. Med hjälp av valdatasystemet får vi sedan fram vem som ska ersätta. Men ersättaren måste ha varit valbar. Partierna kan alltså inte bara meddela vilket namn som helst som man vill lansera, utan den personen måste ha funnits med på listan i valet.
Och här kommer den andra komplikationen:
I valet till kommunfullmäktige 2018 kom SD först in med en lista. Men sedan kom man in med en ny, delvis ändrad lista – utan att begära att den första makulerades. Därför hanteras nu de som sitter på SD-mandat i fullmäktige, alldeles oavsett om de är kvar i partiet eller inte, som två grupper med var sina ersättare.
Den ena "gruppen" består av ordinarie ledamot Eva Pettersson, med två personer som ersättare – som de blivit sedan flera tidigare ersättare avgått. Det är Clas Strid (sedan 2019) och Renée Persson (sedan 2020). Den andra gruppen består av Lars Engelbrektsson, Hilda Frick, Håkan Lilja, Tina Benthammar och Reber Kala Min Shareef. Sedan tre tidigare ersättare hoppat av har den gruppen nu en enda ersättare; Lennart Modig Kihlberg.
Lars Engelbrektsson noterar att situationen uppstod genom de dubbla listorna och har ingen synpunkt på beslutet:
– Vi har rätt antal ledamöter och rätt antal ersättare, säger han.
Fotnot: i en tidigare version av artikeln uppgavs att ingen ersättare kunde utses för SD. Men så är alltså inte fallet, länsstyrelsebeslutet gällde just situationen som uppkom när Dennis Söderström slutade och inte partiets samtliga mandat. Artikeln har nu rättats.