Många ville dela sorgen
Det finns så många frågor utan svar. Det är svårt att försöka få ordning på tankar i kaos och sorg och samtidigt frätas upp av funderingar kring ?tänk om?. Tänk om vi hade sovit lite längre den där morgonen, tänkt om jag hade ringt...Att katastrof för samman människor är tydligt och inte minst under lördagens nationella sorgegudstjänst, som hölls i landets alla domkyrkor.? Många ser ansikten framför sig på dem som är saknade och har en relation till, säger Per Anders Sandgren, präst och stiftslektor i Visby.
Uppslutningen till att dela smärtan är stor den här kvällen i Visby Sankta Maria domkyrka. Orgelmusiken klingar av och kyrkklockorna ekar över staden. Alla tittar rakt fram och jag undrar om det sitter någon här, som har kommit hit ensam.
Vi får höra om den gudfruktiga mannen Job, som gjorde allting rätt, men ändå drabbades av hemska olyckor. Han klagar inför Gud, men tystnar så småningom. Han sitter till slut bara där och vännerna vet inte hur de ska hantera situationen, så de sitter med honom i tystnaden.
? Det är ganska vanligt med klagorop i gamla testamentet, där man ropar ?varför??
? Men samtidigt, mitt i ropet, finns en förhoppning att den man ropar till är den som kan hjälpa och trösta, säger Per Anders Sandgren.
Enligt honom är det vanligt, att för den som är troende och drabbas av en katastrof, är tvivel en självklar ingrediens.
? Men det finns frågor som borde vänta. Att man på tredje dagen anklagar myndighet för att inte fungera, är egentligen något annat som gör att man ropar, som varken kan mötas med resonemang eller fakta, säger han och menar på att det väntade svaret, som till exempel att en telefonväxel har brakat ihop, inte hjälper.
? Den som har förlorat någon som har dött en dramatiskt död för tidigt, inom de närmsta tio åren, berörs oerhört av katastrofen i Sydostasien också. En naturlig reaktion är att den egna sorgen blir tydligare.
Glöm inte ungdomarna
Tidigare under kvällen möttes jordbruks- och konsumentminister Ann-Kristin Nykvist och landshövding Marianne Samuelsson, för att lämna en blomsterkrans vid Batterikullen vid Almedalen, för alla som har blivit drabbade av tsunamin. Efter det väntade gudstjänsten i domkyrkan, där de skulle läsa förbön.
? Sorgearbetet kommer att hålla på i flera år och samhället måste ställa upp med hjälp på vägen, säger Marianne Samuelsson.
Mycket handlar om de barn som omkom i de stora vattenmassorna och kraft läggs på att kunna svara på frågor och trösta när det är dags för deras kompisar att sätta sig i skolbänken. Men Mariannes tankar går också till alla högskolestudenter. Många av dem har flyttat hemifrån för första gången, de sitter hemma i sina studentlägenheter medan familj och vänner bor långt bort och utbildningen kräver prestationer.
? Vi får inte glömma dem på högskolan, säger landshövdingen bestämt och berättar att det här nu diskuteras med de olika krisgrupperna.
När Gudstjänsten är över ringer klockorna länge, länge och den tunga känslan har lättat något. Människor kramas och ler och vandrar tillsammans ut i blåsten.
Ensam i grupp
? Det var skönt att få sitta i fred och samla tankarna. Man hinner inte det annars, säger Maria Lundgren, en av besökarna till sorgegudstjänsten.
Hon har själv varit i Thailand och känner med befolkningen där, men har ingen nära eller anhörig som är drabbad. Egentligen hade hon planerat att vara där över jul, men hon valde att göra annat.
Åter igen påminns vi om alla dessa tillfällen, som ger ett oersättligt tomrum.
Så jobbar vi med nyheter