Att med hjälp av svenska folkets observationer räkna igelkottarna, ses som en nyckel för att lösa gåtan kring varför igelkottarna minskar i snabb takt.
Över 50 000 rapporter kom in under den nationella igelkottsräkningen i mitten av augusti. I en intervju med P4 Väst kommenterar WWF:s art- och naturexpert Jessica Ångström att registreringssidan i perioder inte klarat av det höga trycket från alla som varit inne på den. "Vi har fått be dem att gå in lite senare igen", säger hon till kanalen.
För att få in så mycket information som möjligt har WWF åter öppnat registreringen och den ska förbli så året om.
All information som samlas in skickas till Artdatabanken på Sveriges Lantbruksuniversitet.
Resultatet från igelkottsveckan ska ännu analyseras och efter det kan WWF presentera länsvisa siffror på antalet skådade igelkottar, säger Jessica Ångström till Helagotland. Till dess hänvisar hon till igelkottsveckans webbsida på wwf.se, där rapporterna finns utmärkta på en karta över Sverige.
Där kan man se att av de drygt 45 000 rapporter som lämnats till WWF (övriga cirka 8 000 har kommit in på annat sätt), är cirka 2 700 från Gotland. Det är dock högst preliminära siffror och inte detsamma som antalet igelkottar.
Det höga antalet rapporter nationellt sett tyder på att igelkottarna i Sverige är fler än de 30 000 individer som hittills varit en uppskattning. En annan sak som experterna tycker är intressant, är de flera observationer som lämnats in från norr om polcirkeln.
– Det är fascinerande att tänka att igelkotten klarar sin vinterdvala under de långa och kalla vintrarna där", säger Jessica Ångström.