Marianne har 57 skolår bakom sig
En traditionell skolfröken med ramar och regler.Så beskriver Marianne Medquist, Visby, sig själv efter 44 lärarår. Nu blir hon pensionär.Hon började förbereda sig för tre år sedan med att ta emot elever i en etta. Nu går de ut trean hon slutar sin långa lärargärning.
-Vilket annat jobb börjar dagen med att barn glatt ropar efter en undrar hon. Så har det varit i skolan.
Skolfröken, det har hon varit allt sedan hon var barn och bodde hemma på Stora Tollby gård i Fole. Hon ordnade till det med stolar och bord så det blev ett klassrum och så fick de tre yngre syskonen vara elever och att Marianne skulle vara lärare, det var självklart.
<span class='mr'>Frihet i undervisningen</span>
Nu har hon 57 skolår bakom sig. Det började i ettan hemma i Fole skola 1947, sedan flickskolan i Visby och seminariet i Gävle. 1961 var hon tillbaka på Gotland och hade tjänster i bland annat Dalhem, Fole och Lokrume innan hon kom till Lyckåkersskolan 1971. Där har hon stannat kvar.
-Många läroplaner har passerat under årens lopp, säger Marianne. Jag har känt större frihet i undervisningen på senare år, har vetat mer vad jag kunnat ta med mig. Så har jag plockat det bästa från olika metoder i undervisningen.
Hon tycker att dagens barn är mera allmänbildade och kan ta för sig mer jämfört med i början av 1970-talet. Idag kommer, på gott och ont, även hela världen in i hemmet genom bland annat tv:n.
<span class='mr'>Extramamma</span>
Under sina lärarår har hon fått många förtroenden av sina elever.
-Först var det som extramamma och när man blivit äldre som mormor eller framor, säger hon.
Det är också stor skillnad på ettor idag och tidigare. Nu har de redan gått i förskolan och känner sig hemma i skolan. Marianne nämner också den fadderverksamhet som treorna på Lyckåkersskolan har för de yngre kamraterna.
-En annan stor skillnad är att på 60-talet var det mera grupptänkande, säger hon. Nu ses varje barn för sig och de jämförs inte med andra. Tidigare sattes press på att man måste kunna läsa i ettan, nu ligger läsinlärningen på hela treårsperioden.
När klassen började öva julsånger i december i fjol, då började Marianne tänka på att hon snart skulle sluta.
-Julsångerna är så vackra och jag skulle inte vara med och träna dem inför nästa jul, det kändes sorgligt, säger hon.
<span class='mr'>Nu kan jag rå min tid</span>
Men det finns annat som väger upp det. Hon skall bland annat ägna sig mer åt de fyra barnbarnen och maken som redan är pensionär.
-Nu kan jag rå min egen tid, säger hon. Jag kan läsa när jag vill och ta sköna promenader vid havet. Men att jag är riktigt ledig, det kommer nog att kännas först i augusti när skolan börjar igen och jag inte skall gå dit.
Så jobbar vi med nyheter