Lika Olika heter det sociala företag som drivs av Mary Juusela och som nu ska jobba med gotländska skolor under tre år.
Adopterad från Indien kom Mary Juusela ett år gammal till finska föräldrar i Sverige.
– Det bodde 22 000 invånare i Bålsta och jag var en av tre mörka, det var inte populärt, säger hon och berättar att hon bara var fem år när kränkningarna startade.
Förskolan skulle vara trygg och inkluderande. I stället var det där det började.
– Där fick jag första gången höra att jag var äcklig, av en fyraårig kille. Jag blev reducerad till en hudfärg, säger hon och berättar att det andra barnet vägrade hålla henne i handen.
I skolan fortsatte utanförskapet, som hon försökte kompensera genom att överprestera och vara duktig. Som vuxen började Mary Juusela sitt arbete för att andra ska slippa gå igenom det hon själv behövde uppleva.
– Under tio års tid bodde jag hos 700 familjer i Sverige. Jag satt hemma vid köksborden hos dem för att ta reda på hur stor del omgivningen påverkar vår resa för att nå vår fulla potential, säger hon och berättar om olikheter i hudfärg, olika diagnoser och förutsättningar.
Samtalen blev grunden till Mary Juuselas kamp för rättvisa, mot utanförskap och mobbning. Hon startade det sociala utbildningsföretaget Lika Olika, som sedan 2015 har utbildat 95 000 personer i 84 svenska samhällen. Nu är det gotländska skolbarns tur.
Känslorna är nära när Mary Juusela möter eleverna på Norrbackaskolan. De lyssnar och dras med av hennes berörande historier. "Vad modiga ni är som vågar räcka upp handen", säger hon när ämnet blir personligt.
I höstas startade det treåriga projektet på uppdrag av Region Gotland, sponsrat av Länsförsäkringar Gotland, med intervjuer av de medverkande skolornas personal och deras förutsättningar.
– Det finns mycket skilsmässor, och barn som lever med mycket stress och utanförskap av de känslorna, säger Mary Juusela om vad som är tydligare här än på andra ställen.
Den här veckan påbörjar eleverna sin treåriga resa i projektet.
– Skolan förändras med samhället och utanförskap finns. Vi har en trygg skola, men nu ska vi skapa den ännu tryggare. Det är först när eleverna känner lugn och ro, och trygghet, som de lär sig, säger Henrik Hammarskjöld, rektor för Norrbacka, S:t Hans och Polhems 460 barn.
Henrik Hammarskjöld är rektor för 460 elever i tre skolor. Han lyfter projektet som en stor möjlighet när det gäller likabehandlingsplaner och arbetet mot utanförskap och otrygghet.
Har någon här inne känt sig annorlunda? När Mary Juusela ställer frågan i Norrbackas gymnastiksal sträcks många små händer genast upp i luften. Hon berättar om "knöggelord", taskigheter som lämnar en klump i magen efter sig, och som flera elever vittnar om.
– Så länge det är en hand uppe är det en för mycket, säger Mary Jussela och får barnen med sig i pratet kring deras vardag i skolan.
Inte alltid syns känslorna på utsidan hos den som blir utsatt för utanförskap. Vad som händer på insidan blir tydligt när barnen får höra skillnaden på hjärtslag hos den som är trygg eller stressad:
– Hör! Det är som att du springer för ditt liv och har en sabeltandad tiger efter dig, säger Mary Juusela medan rusande bultande hjärtslag fyller högtalarna.
När hon berättar hur hon själv blev en av de taskiga, för att försöka smälta in, blir stämningen tät:
– Jag ville att de andra i klassen skulle tycka om mig. Jag var nio år när jag gick fram till en kille som hette Urban, den första dagen han kom ny till klassen, och sa: "Du är en idiot", säger Mary Juusela och berättar hur hon fortfarande skäms, och om de fyra orden förlåt, stopp, kom och hej som alla sedan övar på tillsammans.
Mary Juusela berättar om ätstörningar liknande de hon har själv och andra reaktioner på utanförskap.
Mary Juusela lever fortfarande med konsekvenserna av det hon utsattes för som barn.
– Jag ska få hjälp på en specialistklinik för ätstörningar, men tyvärr är det 18 månaders väntetid, vilket är brutalt när det handlar om tonåringar, säger hon och berättar att hon fortfarande inombords är det lilla barnet som ingen tog i handen.
Men drivkraften finns, och viljan att förändra ett samhälle och att göra skillnad för barnen i skolan.
– Jag hade aldrig orkat om jag inte såg att polletten trillade ner, säger hon om att få så mycket tillbaka som hon får från de flera tusen barn hon möter.
Pandemin har ökat den psykiska ohälsan ytterligare, befarar Mary Juusela.
– Efter covid är det sjukt många trasiga hem med arbetslöshet, rädsla och oro. Det bär individerna med sig i samhället och då är det än viktigare att det blir ett bra bemötande i skolan. Alla har inte ett tryggt hem att gå till, säger hon.
Bilderna som Mary Juusela visar eleverna kan se harmoniska ut, men skenet bedrar och utanförskap är något som inte alltid syns utåt i samhället eller skolan.
Skolorna i Västerhejde, Eskelhem, och om några månader Solklintskolan och Fole skola, ingår också i pilotprojektet på ön.
– Jag tror på det här projektet. Visar det sig vara bra kommer vi att se över om vi kan införa det på fler skolor, men vi har inga medel till en fortsättning, säger grundskolechef Jörgen Norström.