Mattias Sunneborn

Mattias Sunneborn är landets bäste längdhoppare.
Men tiden i världstoppen är förbi.
Nu är det andra rekord som gäller.
- Jag har ett på gång med chokladbollar, säger han.

Mattias är i Stockholm när den här intervjun görs på telefon. Jag på redaktionen i Visby, han på ett kafé i (((Vasastan???? Bara gissning)))). Några ärenden i city på morgonen, sen en förmiddagspaus på detta vattenhål; en latte och en äppelpaj med vaniljsås.
En gång i tiden, för drygt tio år sedan, var han Sveriges hetaste längdhoppare.
Ja, en av landets hetaste hunkar, alla kategorier.
Men det var då det.
Jag ringer för att prata om just det. Om då och nu, om det spannet i tiden, om reflektionerna; hur blev det egentligen som det blev?
För att börja mitt i, Mattias. På vilket sätt är du alldeles vanlig?
- Det var också en fråga...nu blev det djupt direkt...det är svårt, vad är egentligen vanligt, vem är vanlig? Jag tror inte någon är vanlig, det finns inga vanliga människor.
Men du är rätt kaxig, eller hur?
- Haha, jag vet inte...det är nog rätt enkelt att förklara den bilden av mig, faktiskt. När jag tävlade på Gotland hade jag ingen konkurrens så för att sätta press på mig själv sa jag till journalisterna att klockan 13 på söndag blir det gotlandsrekord i P12...redan då presterade jag bäst under press. Sen kom jag med i Finnkampen första gången och då hade Sven Gustavsson som var på GT börjat skriva för DN. Jag var lite försiktig i förhandspratet, "nu känner jag inte igen dig" sa Sven. "Okej, vi ska krossa finnarna" sa jag.
Därmed var imagen född, den kaxiga.
Kulmen nåddes i ett mittuppslag i Expressen 1996. Rubriken: Kungen av kaxighet.
Förstår du om folk ser dig som kaxig?
- Ja. Men samtidigt vet jag ju att det var ett spel för galleriet. För tio år sen, när jag var riktigt känd, om jag var på middag eller nåt med folk jag inte kände sa de alltid på slutet: men du är ju riktigt trevlig.
Ja, för det är du ju, det kan inte minst jag intyga. Har det aldrig varit trist att den sidan av dig så sällan kommit fram i media?
- Jag vet inte...jag har väl aldrig tänkt så. Men det roliga är att under den perioden var jag den förste friidrottaren som blev sponsrad av ett solglasögon-märke. Och att börja hoppa i solbrillor förminskade ju inte attityden precis, haha.

Fårösund i början av 80-talet. Mattias växer upp som ett av fyra syskon. Diggar hårdrock, låter håret växa och har jeansjacka med Iron Maiden och Motörhead. Fotboll, luftgevär, friidrott. Det var en bra tid. Han tänker på den så: en bra tid.

Mattias Sunneborn är Sveriges genom tiderna bästa längdhoppare. Hans svenska rekord (8.21) är nu xx år gammalt.
Han har ett EM-guld och ett VM-silver, båda inomhus. Och massor av SM-tecken.
Jag frågar om han nu, flera år efter karriären, reflekterat över att just han nådde världstoppen.
Att han faktiskt var där upp, i världsfinaler med Carl Lewis (8.95xxxxx)och Mike Powell (8.96, världrekord).
Han säger att han på sätt och vis gjort det.
- De sista två, tre åren har jag blivit lite mer sentimental, tänkt tillbaka en del. Jag har ju gett bort alla mina medaljer, alla landslagskläder och...
Gett bort allt!?
- Ja, faktiskt. EM-guldet från Globen är i och för sig utlånat till ett idrottsmuseum på Gotland och VM-silvret hänger på nån sportbar i Ånge, men annars är allt borta.
Kan du ångra det i dag?
- På sätt och vis...alla 23 SM-guld hade varit kul att ha samlade, men samtidigt...det var en glädje att ge bort det också, många barn som blev glada.

Jag har intervjuat Mattias Sunneborn vid flera tillfällen under min tid som sportjournalist.
Att säga att vi känner varandra vore att ta i, men vi har alltid haft en bra kontakt. Han tog sig alltid tid att svara på frågor, även när han var som hetast och som mest jagad.
Jag undrar vad det är han mest saknar av åren i rampljuset och han säger att det är hela upplägget.
- Att sitta på hösten och planera året, ringa in de viktigaste datumen, att formtoppa, att sätta sig på planet till tävlingen...och sen när planen funkat till hundra procent, när man är i final och presterar på maxnivå, det är...ja, det är otroligt skönt.
Var hittar du den känslan i dag?
- Jag föreläser ju en del, om karriären i medgång och motgång. Föreläsningar är en kick...nervositet innan och lättnad efter.

Världen på 90-talet. Mattias är överallt, bjuds in till penningstinna galor. Är långt framme i EM, i VM, i OS. Vid OS i Atlanta 1996 blir han åtta bara någon vecka efter att hans mamma gått bort.

Mattias är målmedveten. Extremt målmedveten. I allt han gör.
När han friade till sin hustru Anna, i Almedalen i Visby, gjorde han det vid en picknick trots att regnet föll. Han hade bestämt sig att det skulle ske.
Och tre år innan äldsta dottern Beata ena var påtänkt prenumererade han på barnböcker via en bokklubb.
Det var hans sätt att förbereda sig.
Det var förstås målmedvetenheten som gjorde honom till världsstjärna.
- Det var när min pappa tog livet av sig, när jag var xxxx, som jag bestämde mig för att satsa allt på idrotten.
Varför?
- xxxxxxx

2002, xxxx år senare, var allt över. Jo, Mattias har gjort comeback och satsar i ytterligare något år, massor av veteranrekord finns att slå.
Men ändå, 2002 var allt över.
- Efter SM i Gävle. Det växte fram efter att Beata föddes. Jag började hoppa över träningar och prioritera familjen...men jag kämpade på ett tag, men sen bestämde jag mig. Det var helt rätt just då. Fast sen började jag träna så smått igen, klockan kom fram och spikskorna och...ja, det blev så, haha.

Hur mycket Gotland finns det i dig?
- Jättemycket. Alla man pratar med älskar ju Gotland...jag är där minst två gånger per år. Jag har ju en bror kvar där.
Fanns det något som sa att du kunde blivit kvar eller var det givet att du skulle ga dig av från Fårösund?
- Du, jag vet faktiskt inte...men rätt tidigt kände jag ju att jag skulle satsa på idrotten.
Högstadietiden på Fårösundsskolan, vem var du då?
- Jag var extremt blyg...
...var det så?
-...Ja. Jag var väldigt, väldigt osäker...där har man ju utvecklats en del, även om, som jag sa, mycket varit spel för galleriet.
Hur tänker du när du tänker på den tiden?
- Jag vet inte, jag tänker väl inte så mycket på det, jag har inte träffat många av klasskamraterna sen vi slutade nian, det skulle vara kul med en klassfest, faktiskt.
Har du funderat på att odla skägg?
- Skägg?

Mattias arbetar som egen företagare, konsult inom träning och hälsa. Hjälper fotbollslag med fysträning. Härom veckan var han i tv4 och pratade om friskvård.
Han dyker upp här och var.
Som stjärna.
Som kändis.
"Tänk stort. Förbered dig för succé", det är hans motto. Att se möjligheten i allt, att se målen och fokusera på att nå dem.
Som att äta en delicato chokladboll på kortare tid än 34 sekunder.
- Jag läste nånstans att det är rekord och då vill jag ju slå det, haha.
Hur går det?
- Jag har testat två gånger, jag är nere på 42 sekunder. 34 låter inte så mycket men de växer i munnen och man får inte ha dryck att skölja ner med.
En annan gång åt Mattias elva semlor på en halvtimme. Och en xxxxxx chokladkaka på xxxxxx.

OM

Mattias Sunneborn

Sunneborn om saknaden, uppväxten, kaxigheten och de nya rekorden.